fredag, februari 27

Jag förbättrar och byter titel ~ IF YOU CAN DEAM IT, YOU CAN BE IT! ~

Ikväll medverkar Sibel i svts Så ska det låta. Men innan hon kom dit, innan melodifestivalen, innan idolomgångarna, innan hon blev Sibel med hela svenska folket (nåja..), gick hon musiklinjen på C4-gymnasiet i Kristianstad - två årskurser under mig. Hon gick bara i ettan men jag lovar, alla visste vem hon var. Hon - och jag skojar inte nu - slängde upp ytterdörrarna, rättade på ryggen, stack näsan i vädret och catwalkade fram genom korridoren, sjungandes Mariah Cary. Bara fläktarna saknades. Vi stod utmed korridoren, iakttog och äcklades. ”AAAARRRGGH VEM TROR HON ATT HON ÄÄÄÄRR???”
Hon fanns ÖVERALLT! HÖRDES ÖÖÖVERALLT! Man kunde sitta på dass nere i källaren och höra wailningar tre våningar upp. Som en störig granne som själv tycker hon sjunger så hiiiiimla bra, att hon faktiskt gör omgivningen en tjänst genom att bjuda på sjöngsång dygnets alla 24 timmar , så folk blir på bra humör.
Vi blev inte på bra humör. Visst, tjejen hade schysst pipa , nästan lite för bra och djupt där inne någonstanns anade vi nog alla att denna tjejen kommer gå långt. Men hon var så medventen om det - och DET störde oss, svenskar som vi är...
Hon blev – såklart – årets lucia och fick därmed sjunga solo. ” Jul, juhuhuhuhuhuuuuul, stråååååååålande jUUUUUUUuuhuhuhuhuhUuUuUuUuUL… Hon missade inte EN chans att briljera...

Hon trodde inte hon var nått. Hon visste. Hon hade en stark förnimmelse om att här, på denna pyttepyttescen på Kristianstads konserthus, kommer jag inte vara kvar länge till. Hon bara visste det. Och hade inga problem att berättade det för alla som ville lyssna.

Hon hade rätt: Nu, fyra år senare, får hon musikproducenter att gråta, sjunger sig till en tredjeplats i Idol, vinner över Carola i melodifestivalens andra chans och kommer till FINAL, ger ut debutalbum och berör med sin enorma röst på scener, långt mycket större än den i Kristianstads konserthus. Jag sitter i soffan och myser, skryter, känner mig faktiskt lite stolt, men framförallt imponerad. Hon visste vad hon ville och tog sig dit! Hon visade att ingenting är omöjligt om man har stake och tror på sig själv. Kort och gott -
IF YOU CAN DREAM IT, YOU CAN BE IT!

torsdag, februari 26

Quick-fix

Att göra kuvert av fint gammalt överblivet papper är ett snabbt och roligt pyssel som stillar den värsta pysselabstinensen.
Ånga upp ett kuvert du ändå tänk slänga och använd som mall. Lägg på papper, klipp ut och klistra ihop. Klart!

onsdag, februari 25

H&M Home och man KAN köpa vår för pengar

Vackert för en tia på torget.

Rofan.

Det känns det så tidtypiskt inkorrekt att gå bananas över H&Ms heminredningskollektion, men jag gör ju det.
SÅ SNYGGT ALLTING!!! "Väldigt du" som min man sa. Jag gillar det grafiska, svartvita, i synnerhet den där löparen som likna ett måttband. Åh. Men även de färgsprakade bilderna från en übercool husvagn vilka dessutom gjorde mig så otroligt sugen på att köpa en. Husvagn alltså. Och renovera till världens coolaste. Och bo i den hela sommaren. Åh, va kul det hade varit!! Det är bara så - jag är en drömmare!

tisdag, februari 24

När barnen har somnat...

...och man ska ha det lite myyysigt. Då kan man fixa dessa superenkla och gudomligt goda äppelmackor, att mumsa på tillsammans med sin älskling medans man spelar spel eller tittar på House...

Bred smör på en några skivor vitt formbröd.
Skala och dela ett äpple i klyftor och lägg 3-4 klyftor på varje macka.
Strö på rejält med socker och pudra över kanel.
Lägg på plåt och stoppa in i ugnen, 225 grader en liten stund, tills de blivit frasiga i kanten.
Luktar ljuvligt i hela lägenhten och smakar det samma. Drick en stor kopp te till, det gör dig gott!

Psst.. Visst är den fin min kopp med stort fat (med plats för kvällsäpple/rågis/mjuk pepparkaka) Jag fick den av min påhittiga man i Alla Hjärtans dagspresent.

måndag, februari 23

EN RAM ETT BARN EN POTATIS


TADA - Jättefint!
När jag får två hundralappar över ska jag köpa bokstavsstämplar och skriva något fint i hörnet. Men det är inget att vänta på..

torsdag, februari 19

Skorpor med apelsin o pecannötter

När jag jobbade i inredningsbutik och folk var ute efter "gå-bort-present" var ett av våra hetaste tips olika snyggopåsar med skorpor.
Åh, så trevligt! Oj va vi sålde! Men Usch vad de smakade! Jag må vara lilla fru Kräsen när det gäller köpekakor, men presentskorpor smakar verkligen bara dammig gammal deg - och gamla är oftast just precis vad de är också - fullproppade med konserveringsmedel.
Så visst, biscotti i glasburk - vi har SETT det nu. Men så länge det säljs räliga skorpor och folk köper dem, kommer jag fortsätta skriva om hur trevligt och UNDERBART GOTT det är att baka själv! Denna gången blev det en fin 85års present till gammelmormor Gulli och receptet på dessa läckerheter har jag smaksatt med det jag gillar - Du kan byta ut pecannötter mot någon nöt du har hemma, apelsin med någon god krydda.

Apelsinskorpor med pecannötter
ca 20 st
1½ dl grovhackade pecannötter
6 dl Kärnvetemjöl med fullkorn
1 tsk bakpulver
90 gram smör
2½ dl strösocker
2 stora ägg
2 msk rivet apelsinskal

Sätt ugen på 170 grader och rosta nötterna lätt i ca 5 minuter. Rör smör och socker pösigt och rör ner äggen, ett i taget. Tillsätt mjölet blandat med bakpulvret, nötterna och apelsinskalet och rör om. Forma degen till två längder och lägg på bakplåtsklädd plåt. Snygga till med mjölade händer.Grädda i ca 30 minuter eller tills längderna känns fasta. Låt dem svalna på plåten. För försiktigt över dem på skärbräda och skär dem på diagonalen i ca 1½ cm breda skivor. Lägg dem på plåten igen med snittytan uppåt. Sänk ugnsvärmen till 150 grader och låt skorporna torka i ugnen i ca 20 minuter. Vänd på skorporna när halva tiden gått. Förvara i burk med lock.

BRAVO

När det står en glasburk på den gamla godisaffärens disk fylld av så här fina kolor, då plockar jag fram portmonnän ur muffen och köper några stycken. Sen nickar jag åt butiksbiträdet, lyfter på näsan så hatten svajjar och går vidare med min stora gungande långklänningsrumpa.

måndag, februari 16

SPORTLOVSBOLL

Så har våran sportlovsvecka kommit och det firar vi med massor av pulkaåkning och chokladbollebak. Det är fantastiskt barnsligt härligt med kletiga små knubbiga händer - ett sportlovsmåste mellan pulkaåkning och snöbollskrig, skulle jag vilja säga!!

Jag har inget specialeditionrecept, men om du mot förmodan saknar bakbok hemma följer här barndom i receptform:

Ett gäng chokladbollar
100 g rumsvarmt smör
1 1/2 dl socker
3 msk kakao
1 tsk vaniljsocker
2 msk starkt kaffe eller vatten
5 dl havregryn
Garnering: Kokosflingor, pärlsocker, eller annat tjusigt

Rör ihop smör och socker. Rör i kakao, vaniljsocker, vatten och havregryn. Forma runda bollar och rulla dem i kokos eller pärlsocker. Låt stå i kylen en stund innan servering. Mumsigt!

SPOOOOORTLOV!

Det är på vintern man ska bo på landet...

lördag, februari 14

MITT LIV I DINA HÄNDER

Jag är så trött. Inom mig pågår en kamp. Vem är jag att komma till Gud med mina välfärdsproblem när så många i vår värld svälter, lider eller rövas bort.
Jag längtar, men vågar inte störa. Lägger huvudet mot mina händer och suckar ”Gud”. Plötsligt finns han bara där framför mig och Han frågar:
- Hur är det?
Jag tittar förskräckt upp och förstår på en gång. Det är Han. Det är Gud. Vad säger man?
- Äsch, det är inget, svarar jag. Jag är bara så trött.
- Ja, jag förstår det - du verkar ha mycket i dina fickor. Låt mig se.
- Nej, men det är lugnt, svarar jag och ställer mig upp. Jag ska inte klaga eller så. Jag är bara trött.
- Jo, men visa nu. Vad har du i dina fickor?
Det är tyst en stund. Jag tittar mig nervöst omkring, biter mig i läppen. Jag stoppar sakta ner handen i jackfickan, tvekar, men plockar sen upp ett splitternytt kameraobjektiv som gått sönder och inte går på garantin. Det känns pinsamt. Vad ska han säga? Jag stampar nervöst i marken och undviker Guds blick i väntan på min dom.
- Vill du att jag ska ta hand om det? undrar Gud och söker min blick.
- Va? Objektivet? Jag blir genomsvett och illröd på en sekund. Nej, verkligen inte! Du har ju så mycket svält och grejor att ta hand om. Detta är ju inget sånt. Detta kan jag absolut fixa själv!
Gud är tyst. Han håller ut sin hand. Jag ser på honom. Han verkar mena allvar. Det tar emot men tillslut lägger jag objektivet i hans hand. Det ser litet ut där det ligger i hans stora näve.
- Vad har du mer? undrar Gud.
Jag gräver i fickan och harvar upp en Saab.
- Ja, vi får inte den såld och nu behöver vi en större. En Volvo.
Gud nickar mot handen och jag lägger ner den. Puh. Det var småsten, men det känns som två cementblock lossat från min kropp.
- Nästa ficka då? säger Gud och nickar mot högerfickan. Jag plockar upp grej efter grej. Uppkörning, förlossningsrädslor, min otämjda tunga, relationer och framtidsplaner. Och när jag känner att Nu har jag plockat upp allt, säger Gud med sin varma fadersstämma:
- Ellinor, du vet att Jag vet allt. Jag kan allt och du kan dela allt med mig. Det finns inget så stort att det inte får plats i min hand. Inget så litet att jag inte bryr mig om det.
Tårarna börjar rinna. Jag kan inte rå för det. Den fasad jag dagligen kämpat för att hålla upp, både inför Gud och människor smälter till marken och kvar står jag, alldeles genomskinlig.
- Nu ska du få nya kläder, med nya fickor, säger Gud. Fast jag fyller dem med något bättre - Min himmelska frid som övergår allt förstånd och bevarar ditt hjärta och dina tankar i mig. Precis som jag lovat. Sluta aldrig vända dig till mig med vad än du har på hjärtat. Jag VILL veta alla dina bekymmer, alla dina planer, förhoppningar och drömmar. Låt aldrig någon få säga dig något annat.

Så plötsligt är jag ensam igen och undrar vad som hände. Jag känner mig lätt som en fjäder. Kampen är slut. Jag får komma till Gud. Han vill det. Det spelar ingen roll vad som händer. Jag är omsluten av Guds frid nu och vilar i Hans hand.

Texten är tidigare publicerad i ungdomsmagasinet IKON1931

fredag, februari 13

Inför hjärtedagen...


Kärlek finns överallt. Det gäller bara att inte va kräsen...

torsdag, februari 12

Bästa mackfrukosten!

En skiva av Rofans vardagslimpa med keso och salladskrydda gör susen på morgonen! Mycket att tugga på så man vaknar till och OTROLIGT SMARRIGT! (Efter en skiva är man proppmätt)

BRÖDSKOLA: Bröd som får jästa länge är helt fantastiskt! Det blir härligt segt, hållbart och oemotståndligt gott! Tackvare den långa jästiden behövs varken socker eller matfett och det är ju ytterliggare ett stort PLUS!

onsdag, februari 11

Släng inte. Förvandla!

Att ta tillvara på rester och mat som blivit tradig, låter lika gammalmodigt som osexigt. Men det är bland det mest miljövänliga och eko-rätta man kan göra (Nåja.. ) Och här finns pengar att spara! Det är dessutom väldigt roligt att se en gammal tradig brödskiva förvandlas till en näve läckra krutonger. Och rofyllt att plocka fram egengjort skorpmjöl till kladdkakeformen.

SKORPMJÖL: Lägg gammalt bröd som blivit över (inte möglat) i en långpanna. Sätt in i ugnen, 150 grader och låt stå där tills bröden är riktigt torra. Har du en matberedare slänger du sedan ner skorporna där och kör tills allt blivit smulor. Sila skorpmjölet och förvara torrt. Jag har ingen matberedare utan la skorporna i en platspåse och använde sedan en hammare för att smula sönder dem. Än viktigare då att man silar bort stora bitar. Vackert!

KRUTONGER: När brödet blivit tradigt delar du det i 1,5 cm små bitar. Stek dem i lite olja i hett stekjärn och vänd ofta. Krydda gärna med vitlökspulver eller någon god örtkrydda. Släng ner i soppan, strö över salladen eller piffa upp vilken tradig matlåda som helst!
Är du inte i krutongbehov just idag, dela bröden, släng in i frysen och ta fram när lusten faller på...

tisdag, februari 10

Utomhus...

...fika? Alltså jag längtar så jag tror jag svimmar efter grönska och värme. Efter kafferep på snirkliga trädgårdsmöbler bland rosenbuskar och lavendeldoft.
Men ännu ser det ut så här där vi bor. Isigt och kallt. Men fika ute - det går ju såklart bra ändå. Bara man tar på mig massa massa kläder och lämnar en liten, liten glugg öppen för munnen...

måndag, februari 9

Mitt eget kafé

Jag älskar att bläddra i kok och bakböcker men sällan råd att köpa - det är ju svndyrt med böcker. Därför äääääslar jag biblioteket! Denna bok, skapad för sådana som mig, hängde med mig hem på visit en månad. Klockren. Så superinspirerande med lockade text och förföriska bilder. Men hönni - Vad bortskämd man har blivit med snygga bilder bakverk! Undrar vem som kommer ge ut nästa bakbok... En gammal, men befriande intervju med Mia Öhrn hittar ni här.
FÖRRESTEN, så var jag i min barndomsförsamling igår och blev så full av fnitter!! Ni förstår, när jag var tonåring hade vi Caféverksamhet i kyrkan varje lördag och jag fullkomligt fröjdades över att få ställa i ordning Cafét - på mitt sätt. Jag var nere i mamma o pappas källare och plockade på mig gamla fina glasburkar och terrakotta krukor som jag tog med dem och en stor korg jag fått i hemgift mig till kyrkan och stylade sen och hade mig tills allt var tipptopp. Snyggt, arbetat och ombonat med känsla skulle det vara! De lördagskvällar jag inte hade ansvaret fick jag alltid lite panik - utslag och kli i hela kroppen "som de hade ställt fram grejerna - utan någon känsla alls". Skäms på mig!
Igår upptäckte jag att min stora fina korg fortfarande var i tjänst, nu som skattkista på söndagsskolan. Roligt!

torsdag, februari 5

På TORSDAG äts det ärtSOPPA...

Så är det åter torsdag och dags för soppa, kanske. Varför inte pigga upp vardagen med några spröda brödpinnar?! Ett utmärkt sätt lyxa till sopplunchen och perfekt om man har en bunke ungar att sysselsätta.

75 st GRISSINI
TID: ca 2 timmar
50 g jäst
75 g margarin
3 dl vatten
ev 1 msk socker
2 st äggvitor
ca 1,1 l vetemjöl

Smula jästen i en bunke. Smält matfettet, späd med vatten och värm till 37 grader. Häll spadet i bunken och rör tills jästen löst sig. Tillsätt salt, ev socker, de ovispade äggvitorna och det mesta av mjölet.
Arbeta degen ordentligt med maskin eller för hand. Degen skall vara fast och lätt att handskas med. Låt jäsa under bakduk ca 1 tim.
Arbeta degen på lätt mjölat bakbord. Dela den i 5 delar. Forma varje del till en längd som i sin tur delas i 15 bitar. Rulla varje längd till smala pinnar.
Lägg på bakplåtsklädd plåt och låt jäsa 15 min. Låt ett par av plåtarna jästa på sval plats, annars jäser de för mycket medan de andra gräddas.
Pensla pinnarna med mjölk och strö gärna på flingsalt, sesamfrön eller valmofrön.
Grädda dem mitt i ugnen i 175 grader, ca 30 min. Låt dem svalna på galler utan duk.
Förvara torrt och luftigt så att de behåller sin sprödhet.

I koppen - morotsoppa med vita bönor, ingefära och apelsin. Gott att dricka ur stor kopp i vinterkvällen, då blir man varm i hela kroppen.

onsdag, februari 4

Afternoon Tea...

...kallar jag denna burk som är en av mina absoluta favoriter bland plåtburkarna.

tisdag, februari 3

måndag, februari 2

VINTERÄPPELTIDER

Jag fick en påse vinteräpple som sjöng på sista versen och tog tillfället i akt att fylla kylen med äppelmos. Det är så otroligt trevligt att hålla på med äppel. De är så vackra och de luktar så gott. Alla borde få uppleva vad doften av varma mosade äpplen gör med ett hem. Och saken är den - att göra äppelmos är JÄTTELÄTT!! Kan du koka pasta o hacka sallad, kan du göra äppelmos, så enkelt är det. Kolla och se:
Skala två kilo äppel och hacka i små bitar.
Koka äpplena under lock tillsammans med 2 dl vatten, under lock tills de blivit mjuka. RÖR OM OFTA - Det bränns lätt vid eftersom det inte är så mycket vatten i. Mosa frukten med en stavmixer, potatisstöt, elvisp eller vad du har hemma. Väg moset och häll tillbaka det i grytan. Tillsätt 400-600 gram socker/kilo mos. Jag använde ca 250 gram till 1,5 kilo och det räckte gott, men det beror på hur syrliga äpplena är och hur sött man vill ha det. Smaka dig fram! Rör ut 1 krm natriumbensoat/kg mos (finns för en 5:a i kryddhyllan) i hett vatten och rör ner i moset.
Häll upp på varma, väl rengjorda glasburkar. Gamla sylt/honungsburkar går utmärkt, men om man vill ha en ljuvligare variant åker man till IKEA och köper sånna här.

Vardagslycka...

... är att ha en vacker skål med äppelkräm i.

söndag, februari 1

Favoriter...

... är dessa kaffekoppar av märket Bareuther Waldsassen, ur vilka vi drack eftermiddagskaffe hos faster Gurti, i min barndom. Visst är de fina?!