Om 30 år: Storbystad bonnafarmor runt 65 som alltid undrar: "Ska du ha nårra ägg?"

Det är fredagskväll och jag kör ihop degen inför morgondagens pepparkaksbak. När jag står där börjar jag drömma, fantisera. När jag blir farmor skall jag vara Farmor med stort F.
Vi ska ju ha fyra pojkar gubben och jag, vilket ju genererar i en hel massa barnbarn att vara farmor och farfar åt. Vi ska bo på en rejäl täppa i ett härligt litet gult trähus med gröna knutar och stort kök med en liten katt. Och varje år, strax före jul ska jag ha en veckas pepparkaksbak med alla barnbarnen. Tre barn åt gången blir lagom. Det blir roligt! Jag ska koka soppa och baka bröd som räcker till hela veckan (det är den enda gången på året de flesta av barnen får för sig att äta soppa - måste vara stämningen...). Så ska vi baka. Kavla och stansa ut. Och jag ska spara alla mina pepparkaksformar och då kommer de va jättegamla och flickorna kommer ääälska min fina änglaform och alltid vilja baka med den. Så blir det tjaffs. Sen får de turas om. Farfar går och granskar arbetet, smakar en kaka och berättar om när han var liten påg och bakade pepparkakor hos sin mormor och morfar, samma story varje år, för varje omgång ungar. Vi veeet, tjatar barnen. Så blir det mörk och myysigt och farfar går ut och tänder lycktorna på verandan. Det luktar pepparkaksbak långt ut på vägen där tillslut mina svärflickor kommer åkandes och hämtar hem sina telningar Jag får en julgrupp och choklad. De är så fina, mina flickor. Alla barna får med sig sina egna kakor i varsin liten burk som de har med sig från år till år. Sen är farfar och jag så trötta så vi stupar i säng. "Det är skönt och lägga sig" säger vi. God natt!