Ekonomisk inavel

Som jag skrev tidigare funderar jag över meningen med julen.

En god anledning till att inte fira jul är köphetsen. Vi handlar, handlar, handlar till människor som inget vill ha. Som ingenting behöver och ingenting önskar sig. Hutlösa summor pengar. Varje år.

I Sverige och större delen av västvärlden begår vi varje jul ekonomisk inavel. Vi sätter oss i en ring och kastar förmögenheter mellan oss. Runtomkring står krigsdrabbade afghaner, föräldralösa tonåringar med fyra mindre syskon att försörja, hungriga sjuka barn och utnyttjade flickor. Alla försöker de febrilt fånga något av våra paket. Men det är svårt. För vi kastar så bra - mellan oss själva.

Vissa paket öppnar vi, gläds vi åt och använder. Andra tar vi tag om med höger hand medan vi sluter ena ögat, reglerar siktet och kastar in i förrådet, cdhyllan eller garderoben, där de bli liggande.

o

Varför köper du fler strumpor till honom som redan har så många? Ser du, han kan inte ens stänga lådan.

o

Varför äter ni så mycket mat när ni redan är så välmående och mätta?

o

Vi lever i ett av världens rikaste länder. Vi är ett av världens rikaste folk. Och vi handskas vårdslöst med våra resurser, våra egna pengar.

Vi vanvårdar vår ekonomiska makt. Vårt ekonomiska övertag.

Jag menar inte att vi ska sluta ge varandra julklappar. Men jag vill uppmana till eftertanke före varje julklappsköp. Hur många av paketen är genomtänkta, önskade och behövda och hur många köper vi bara för att? Jag vill uppmana till att våga avstå från att köpa den där onödiga tjaffspresenten. Den onödiga chokladasken. Att hindra överkonsumtion.

Någon har gjort julen destruktiv och jag vill ta tillbaka heligheten! Julfriden. Meningen med julen.