Sedan jag fått make, barn och hushålle är det som om jag också fått nyklarna till en minnesbank som sedan länge varit låst. Plötsligt blir små vardagliga händelser från mina barndomsdagar levande, och jag myser. Jag brukar alltid ha det lilla fönstret i köket lite öppet. Men när vi ska äta går jag alltid och stänger det och tar på mig en kofta. för ett tag sedan slog det mig att min mormor hade precis samma prusedur där vi var små dagbarn där och skulle äta. Då kände jag mig som henne.
En sådan här fin kaffeburk hade hon och morfar när jag var glött. På förmedlingscentralen hittade jag en lika dan för 25 pix.
Inlägg
aW.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar