Kärleken för hantverk går från släkte till släkte. Att skapa med sina händer. För några år sedan fick jag ärva en korg med sybehör av en söt liten tant i släkten. Det är en skatt jag är så rädd om. Tänk vad många små dockpar som fått sina bröllopskläder uppsydda med hjälp av dessa verktyg. Tänk de varsamma händer som hållt i den sylvassa sprätten före mig. Som förargat sig över misstaget och sprätt med studs och presition.
Det är en speciell anda över gamla verktyg. Ett gediget arv. Ett arv av kärlek för händers verk.
Inlägg
aW.jpg)
2 kommentarer:
Ja det är så man blir tårögd! Med tanke på alla små brudpar som sytts o allt letande efter lämpliga dockor och de dockor som inte fick några bröllopskläder... Underbara minnen om bl a kreativitet hela livet långt efter 90! Förresten njöt "sömmerskan" som också fått en släng av sleven att få umgås o dela med sig till ännu en generadtion! Hälsn Birgitta
Haha, var det DET du skulle skicka, hihi vad komiskt!!
Skicka en kommentar