Jag tänker ofta att jag är en typisk lärare - i ordets mest enerverande mening. En sådan där som brinner så för (läs: är så insnöad i) sitt ämne, som i mitt fall råkar vara kost och näringslära, att hon bara måste berätta, för både elever och föräldrar om hur viktigt just detta ämne är och hur viktigt det är att man praktiserar det. (De faktum att jag pluggar till lärare har egentligen inte så mycket med saken att göra) Så fort någon råkar yppa att den känner sig hängig, tjock, trött, otränad eller ständigt sötsugen, bara måste jag liksom ställa en motfråga för att påpeka en lösning. Äter du mellanmål? Hur är det med frukosten? Håller du sötsakerna till lördagar? För - och nu kommer det - det är ju jätteviktigt... Mina motparter ser oftast ut som uttröttade frågetecken och jag förtydligar än en gång. Så en dag händer det - JAG blir satt på pottkanten! Av en uppstoppad know-it-all-kärring, tandläkaren. Jag är där som förälder och under tiden sköterskan letar rätt på journalen (vilket förövrigt tog 25 minuter!) förklarar tandläkaren, på obegriplig svenska, hur viktigt det är att man inte småäter, dricker läsk, äter godis mer än på lördagen osv. Det säger hon till MIG! Jag skojar inte, 12 gånger poängterade kärringen att barn inte ska dricka läsk. HALLÅ, våra släktingar skäller på oss för att barnen inte FÅR dricka läsk.. Jaha, det är såhär folk känner sig när jag stormar på, hann jag tänka flera gånger. Försökte slå dövörat till och vänta ut korsförhöret. Men tillslut fick jag nog. Mer skriver jag inte. Summasumarum: Lärarkärringen i mig lärde sig en läxa! Men flera frågor kvarstår - Hur ska man göra om man sitter inne på värsta svaret? Hur får man folk genuint intresserade utan att låta som en uppstoppad know-it-all-kärring? Facit, please!
Inlägg
aW.jpg)
6 kommentarer:
Hej Ellinor!
Pål tipsade mig om din blogg och jag är såld! Jag har läst den ett tag men aldrig tagit mig tid att kommentera ngt. Det är så roligt och uppmuntrande att läsa vad du delar med dig av. Det finns inte många som du och du är en stor inspirationskälla både för mig och för många andra. Fortsätt att vara det för både jag och många andra behöver dig, gedigna, ärliga härliga kvinna!
MVH
Ann-Sofie Nilsson (enligt Eve, den lilla röa)
Måste bara skriva det igen!, hur härlig din blogg är!, känns skönt att veta att det finns fler än jag som tycker om att vara hemma å baka å greja!. å vet du en sak till jag glömt skriva är att du å din blogg får mig att önska att jag va uppvuxen med att gå i kyrkan, ni verkar ha en sådan härlig gemenskap å många vänner!! =).
Det är som jag brukar sej till ofrälsta, "Att det är lika svårt ta sig själv till himlen som för en kamel att ta sig igenom ett nålsöga" Man måste med sin mun bekänna och sitt hjärta tro på att Gud är min Gud och frälsare. Samma tror jag att det är med hälsa och helhet. Du måste ha en EGEN vilja och med ett EGET beslut säg att du vill leva sunt,, annars funkar det inte,, då blir du tjock några veckor senare ändå,, trots att du va så duktig och gick ner de där kilona. Förstår du va ja menar? Ja ja , vi träffas ju på lördag 8-D
Jag minns första gången hos tandhygienisten med dig.Du åt äpple och jag var stolt. Ha min unge äter frukt och inte godis.Sen fick jag en utskällning.Frukt skulle ätas till måltidet och inte däremellan!!!
oj oj känner igen så mycket. Jag jobbar som yogalärare. Behöver jag säga mer.
Men jag har liksom bara släppt taget. Jag har insett att alla kommer inte att bli yogafrälsta. Olika saker funkar för olika folk.
Om folk är genuint ointresserade så säger jag inget. Det är ju liksom upp till dom. Ibland brukar jag bara nämna att jag är yogalärare, men inte säga så mycket mer och efter ett tag så brukar någon komma och fråga - jooo duu jag har ont i ländryggen, vilken övning ska jag göra då???
Då vet jag att jag inte tränger mig på.
Vad jag försöker säga är att det är lika bra att inse att man inte kan frälsa världen.
Att bara vara i sin kunskap är gott nog och ändå får man frågor i slutändan.
KRAM Ulrika
Ulrika: Tack kära för konkret visdom!
Jen: Det var roligt att höra. Men du, det är inte försent att komma med i en församlingsgemenskap. Jag flyttade till ny ort och började i ny kyrka för något år sedan och har jättemånga och fina vänner här - så, sök upp någon kyrka du tycket känns vättig i din stad så tar de hand om dig där!
Jen och ni andra - jag skrev ett inlägg till er!!
Skicka en kommentar