Det är måndagseftermiddag och jag sitter vid köksbordet och försöker plugga. Jag skriver försöker, för mittemot mig sitter en umgängesglad pärlkonstnär och brevid en allmänt otillfredställd 1½åring som jag försöker roa med hjälp av papper och krita - för inte kan man leka på egen hand när alla andra sitter i köket och har det mysigt.
Forna och antika stukturer och samhällen. Det är intressant. På riktigt. Men det hjälper liksom inte. För allt som ska göras och läras på eftermiddagen är så ebarmerligt trögflytande. Hjärnan sover middag, till kl 20 minst. Gnäll, prat, plugg, gnäll, prat, plugg. Lyckas hålla mig fast vid en mening.
Så plötsligt händer det. Det liksom glimmar till i vardagsskärvan. Det är lugnt och tyst, som hemma hos gamla, precis efter middagen när gamleman gått in till sig för att sova middag. Konstnären är djupt koncentrerad med sitt, och gossen brevid plockar med pennfacket och spelar munspel på en liten burk med stift.
Säkert tre, kanske fyra minuter av djup koncentration, ro och frid. Eftermiddagsro i köket. Jag anar ett mästerverk i denna vardagsskärva.
Inlägg
aW.jpg)
5 kommentarer:
Du beskriver vardagslivet så härligt.
Trots att jag vet hur jobbigt det kan vara att få något gjort själv när barnen är i närheten, så beskriver du det så levande och mysigt.
Vackra bilder och fin text om ett litet ögonblock mitt i vardagen.
oj då...ögonblick skulle jag skriva, men det kanske var ett ögonblock som du skrev i...=)
Vilken amaryllis!!Den hade impat på förquinnsen!
Får jag fråga HUR du gör med din Amaryllis? Marcus fick en av krister och viktoria och den vill inte leva. Vad gör jag för fel då? Skicka moster som barnpassare så kanske du får något pluggat ;)
Skicka en kommentar