Husförsamlingsmöte

Född på landsbyggden, är jag uppväxt med husförsamlingsmöte. Det är som husförhören i Lönneberga, fast utan husförhör och lilla katekesen - fast med lika mycket mat! Smörgås. Smaka bara på ordet - det godaste och mest hemtrevliga fika jag vet. Mycket mer gediget än dagens ängsliga kladdkakor med glass.

-

Åh, det luktade så gott i stugorna, varmt, nybakat och vördnadsfullt. Bondfruarna hade bakat brödbullar om förmiddagen, skivat gurka, lagt upp skinka, plastat in och gömt i kylskåpet. Ibland var till och med dörren till köket stängd, och det var ju extra spännande.

Hos oss (eller var det hos mormor?) var brödet givet. Och en gång köpte mamma en burk björnbärsmarmelad och jag minns att det var väldigt märkvärdigt (hur gammal var det nu jag sa att jag var?) Oj, vad jag åt marmeladsmörgåsar den kvällen.

-

Ikväll har vi haft husförsamlingsmöte här - den moderna varianten, med kladdkaka och glass (folk har nyss ätit middag). Men jag bakade brödbullar och kokte björnbärssylt ändå - för att få den där rätta känslan liksom, stugvärmen. Den njöt vi av till kvällsmat.

Och nuförtiden har man ju fått annat att njuta av på husförsamlingen - och jag ska inte skriva andlig spis - Jag skriver gemenskap, bön och lovsång!

Müslistjärnor

Detta är ingen kaka för godisgrisen (eller så är det just det). Denna är nyttig rakt igenom och ett utmärkt kompliment till smoothien eller fruktsalladen. Om du undrar när 4 msk honung blev "nyttigt" så kan jag tala om att det är kolungt med sockret när det är omgivet av så mycket fibrer som hjälper till att hålla sockret på plats.

1½ plåt müslistjärnor

4 dl havregryn

½ dl kruskakli

3/4 dl nötter

½ dl russin

1 msk sesamfrö

1 msk linfrö

2 msk grovt rågmjöl

(ELLER 6 dl müsli - färdigblandad från affären - inte hårdrostad)

90 gram smör eller margarin

4 msk honung

1 msk kanel

1 ägg

½ tsk vaniljsocker

3 msk solrosfrön

4 msk vetemjöl

1 tsk bakpulver

Smält smör och honung i en kastrull. Tillsätt kanel.

Vispa ägg och vaniljsocker. Rör ner smörblandningen och rör om. Blanda vetemjöl med bakpluver och tillsätt det, samt alla andra ingredienser. Rör om ordentligt och klicka ut på plåt.

Jag använde mig en pepparkaksform och tryckte ut degen i den.

Grädda i ugnen, 200 grader ca 8-10 minuter. Låt svalna och stenla till på plåten.

När sommaren känns avlägsen...

...Är det gott att plocka fram sommarminnen från frysen. Tillsammans med syltsocker blev dessa bär livskvalité på burk.
- Drottningsylt!? Då får ju bara DU äta den mamma, det är ju du som är drottningen.
- Korrekt uppfattat min son!

Inatt drömde jag att det var vår och jag plockade vitsippor. När jag vaknade hade jag handen knuten som om jag höll en bukett. Jag längtar!

Ett uppmuntrande ord

Jag minns en morgon på gymnasiet. Jag låg lite coolt sådär och slummrade på en bänk utanför rytmiksalen. Så kommer där en killkompis och puffar på mig - Ey Ellinor... och så fortsatte han med några intervjuande frågor och babblade på en stund. Jag minns denna händelse så tydligt. För den vände min dag. Någon uppmärksammade mig, hälsade på mig vid namn, Klappade mig på axel, och ville veta saker som jag visste.
Jag älskade skolan, hade många vänneroch var nöjd och glad med tillvaron - men trots det, i behov av att bli uppmärksammad och sedd. Och det tror jag alla är, mer eller mindre. Jag tror att varenda människa vi möter om dagarna törstar efter en kram, eller en klapp på axeln.

Jag och några vänner var för en tid sedan och lyssnade på Cajsa Tengblad där hon talade om självbild - en mycket klarsynt och sann föreläsning. Precis innan det var slut nämde hon vikten av att uppmuntra varandra. "Tänk den där tjejen som jämt är så snygg och kan allting så bra, (hon man tänker är den siste att behöva uppmuntran) - TALA OM DET FÖR HENNE, det är kanske hon som behöver det som mest"
Jag har tänkt mycket på de orden sedan dess - Tala om det för henne.
I eftermiddags när jag läste vad ni skrivit om mina texter och min blogg, hoppade jag upp från stolen och dansade runt i rummet - yesyesyes - de gillar mig!! Jag blev SÅ GLAD!!
Och med den känslan kvar i kroppen skulle jag vilja skicka den vidare till er. (Svårt att avsluta här utan att det blir kliché, men.) Varenda människa vi möter om dagarna törstar efter en kram eller klapp på axeln - Våga vända någons dag!

Jag tröttnar aldrig...

... på fönsterkuvert från Dagen. Det är visseligen inget lönekuvert eller så, utan resersättningpapper - man åker ju på Ikonmöten lite nu och då - Men jag känner mig så ryyyysligt viktig när det dimper ner där på dörrmattan!

Lärarkärringens läxa!

Jag tänker ofta att jag är en typisk lärare - i ordets mest enerverande mening. En sådan där som brinner så för (läs: är så insnöad i) sitt ämne, som i mitt fall råkar vara kost och näringslära, att hon bara måste berätta, för både elever och föräldrar om hur viktigt just detta ämne är och hur viktigt det är att man praktiserar det. (De faktum att jag pluggar till lärare har egentligen inte så mycket med saken att göra) Så fort någon råkar yppa att den känner sig hängig, tjock, trött, otränad eller ständigt sötsugen, bara måste jag liksom ställa en motfråga för att påpeka en lösning. Äter du mellanmål? Hur är det med frukosten? Håller du sötsakerna till lördagar? För - och nu kommer det - det är ju jätteviktigt... Mina motparter ser oftast ut som uttröttade frågetecken och jag förtydligar än en gång. Så en dag händer det - JAG blir satt på pottkanten! Av en uppstoppad know-it-all-kärring, tandläkaren. Jag är där som förälder och under tiden sköterskan letar rätt på journalen (vilket förövrigt tog 25 minuter!) förklarar tandläkaren, på obegriplig svenska, hur viktigt det är att man inte småäter, dricker läsk, äter godis mer än på lördagen osv. Det säger hon till MIG! Jag skojar inte, 12 gånger poängterade kärringen att barn inte ska dricka läsk. HALLÅ, våra släktingar skäller på oss för att barnen inte FÅR dricka läsk.. Jaha, det är såhär folk känner sig när jag stormar på, hann jag tänka flera gånger. Försökte slå dövörat till och vänta ut korsförhöret. Men tillslut fick jag nog. Mer skriver jag inte. Summasumarum: Lärarkärringen i mig lärde sig en läxa! Men flera frågor kvarstår - Hur ska man göra om man sitter inne på värsta svaret? Hur får man folk genuint intresserade utan att låta som en uppstoppad know-it-all-kärring? Facit, please!

Vardagsskärva

Det är måndagseftermiddag och jag sitter vid köksbordet och försöker plugga. Jag skriver försöker, för mittemot mig sitter en umgängesglad pärlkonstnär och brevid en allmänt otillfredställd 1½åring som jag försöker roa med hjälp av papper och krita - för inte kan man leka på egen hand när alla andra sitter i köket och har det mysigt.

Forna och antika stukturer och samhällen. Det är intressant. På riktigt. Men det hjälper liksom inte. För allt som ska göras och läras på eftermiddagen är så ebarmerligt trögflytande. Hjärnan sover middag, till kl 20 minst. Gnäll, prat, plugg, gnäll, prat, plugg. Lyckas hålla mig fast vid en mening.

Så plötsligt händer det. Det liksom glimmar till i vardagsskärvan. Det är lugnt och tyst, som hemma hos gamla, precis efter middagen när gamleman gått in till sig för att sova middag. Konstnären är djupt koncentrerad med sitt, och gossen brevid plockar med pennfacket och spelar munspel på en liten burk med stift.

Säkert tre, kanske fyra minuter av djup koncentration, ro och frid. Eftermiddagsro i köket. Jag anar ett mästerverk i denna vardagsskärva.

Det är konstigt, hur många nya bakböcker man skaffar, så är det ändå till de vanliga gamla recepten man vänder sig när åskan går. Jag älskar detta brödet. Härligt krispigt av fiber och frön, saftigt som få och ojoj - riktigt mättande också. Som sagt, en skriva rofan med keso och du står dig fram till lunch! Elin, jag saknar dig!

-

Psst, låt dig inte avskräckas av den långa jästiden - gör annat under tiden. Åk och träna, handla, vik tvätt eller skriv en roman - degen klarar sig själv!

-

Ett rejält bröd

2 dl grovt rågmjöl

1 dl vete - eller kruskakli

1 dl linfrö

2 dl solroskärnor

1 msk salt

5 dl kokhett vatten

Blanda först detta och låt stå i 1-2 timmar

Övrigt

½pkt jäst

2 dl ljummet vatten

11-12 dl vetemjöl (gärna vetemjöl special)

-

Mät upp ingrediensera till första blandingen och låt stå i 1-2 timmar.

Smula jästen i en bunke, häll i vattnet och rör om. Tillsätt rågblandningen och rör om noga så att det blir en jämt smet. Blanda ordentligt ner ca 9-10 dl av vetemjölet - här har du stor fördel av en hushållsmaskin, det är lite trögt!

Låt degen jäsa under bakduk ca 1 timme.

Tippa ut degen på mjölat bakbord och forma till en stor limpa. Lägg den på bakplåtspapprad plåt och låt jäsa under bakduk ca 30 minuter.

Grädda i ugnen, 250 grader i 15 minuter. Sänk sedan värmen till 150 grader och grädda ytterligare ca 30 minuter. Om du tycker den ser mörk ut kan du täcka den med aluminiumfolie den sista stunden.

Öppna ugnen och sup in doften av nybakat bröd. Låt din rofanlimpa svalna under bakduk.

Tillbaka till rötterna

Jag har varit hemma. I skogen. Och det var skönt.

Jag var där, bland mycket annat, för att titta igenom mängder av fotografier från en svunnen tid, min historia. Jag har liksom dykt ner bland mina rötter i helgen och jag blir så rörd. Rörd över att alla de som gått före. Alla de liv som levts innan jag började min resa. Jag är inte den första 24åring världen har att göra med, och inte den sista. Många unga kvinnor har klurat ut det som kallas livet före mig, och det med bravur. Då ska jag nog reda ut det också.

Tankarna vi tänker idag, har många tänkt före oss. Vardagsproblem, relationsproblem vi nöter varje dag, är sådant som människor i alla tider brottats med. Bönerna vi ber idag har tusentals människor bett före oss. Det ger perspektiv åt livet.

-

Tanken är att min släkthistoria ska hamna inom svartmålade ramar på väggen (fyndade ett helt gäng på Erikshjälpen i veckan). Så kan jag titta på dem och glädjas. Dels över den eftervärme som finns kvar efter de som nu är i himlen, men också vara glad o tacksam över att jag ha så stor och fin släkt runtomkring mig här och nu, med visdom, erfarenheter och recept som kan komma mig väl till pass, såhär i början av min vuxenbana.

Januarilängtan!

Vi brukar åka till skogs en helg varje januari. Det gör vi även i år.
So long beloved readers!

Dagisdieten!

Vart man än kollar - i alla kategorier bloggar, hittar man följande meningar: "Jag drar ner på sockret nu" "Skulle ju egentligen inte äta så mycket onyttigt" "Jag har sockerförbud" "Inget godis för mig fram till sommaren"
Alla verkar ha problem med den förbannade vikten. Och suuuuget. Och karaktären.
Eller så är vi efter julskinkan genuint attraherade av fräschet och hälsomat.

Fellows, jag vet hur det är och jag säger bara: vill du bli kvitt suget och komma i form, tänk - dagis!
Åh, så bra vi hade mått om vi åt och rörde på oss som förskolebarnen.
Frukost. Lek. Fruktstund. Utomhuslek med rosiga kinder. Lunch. Vila. Kreativt arbete. Mellanmål. Lek. Kvällsmat. Bompa. Sova.

Att äta regelbundet håller blodsockret i schack och är kungsvägen till stranden!
Och att jämn blodsockernivå är viktigt, det vet alla dagisfröknar. Arbetskraften måste fördubblas om man ska tampas med hängiga, orkeslösa, trötta och gnälliga ungar.
Detsamma gäller mig och dig!
Så, back to basic. Redig mat på fasta tider! Så vardagstrist att man helst blundar och stoppar huvudet i krångliga detoxmetoder (Been there!). Men det funkar - garanterat!

Tänkte lägga in en före/efterbild för att ge tyngd åt inlägget, men hejdade mig i sista stund. Ni får ta mig på orden!

Pärligt värre

Något som präglar vår familj stark just nu är pärlpyssel. I flera dagar har strykjärnet gått varmt. När jag steg upp i morse var lamporna i köket tända och arbetet vid köksbordet redan i full gång "Jag kom på en grej i drömmen som jag måste pärla på en gång"

Det är roligt det där, men veckolånga projekt. En lek som varar och håller på dag efter dag. Unikt hos oss, men nu en verklighet.

Detta är ett axplock av familjens verk.

Verkar något otydligt ska ni veta att alla pärlplattor är någonting. I kö för strykning ligger t.ex. ett grönfärgsprutande vapen mot tjejbaciller..

Ser ni hårdrocksfingrarna, barbapapa, bilen o blomsterkransarna?

En bakande och en icke bakande generation.

Vi är två olika generationers kvinnor och vi möts i förskolans foajé.
- Ellinor, jag måste få prata med dig. Vi går åt sidan.
För en tids sedan hade fröknarna fått ett gäng skorpor var och en av fröknarna, alla 50+, blev så sugna på receptet. "Tänk om man kunde baka sådana själv, det vore ju fantastiskt".
Vid flera tillfällen sedan dess har hon undrat över saker i receptet och nu stod vi här igen, fröken och jag.
- Jo, jag tänkte, du skrev att man skulle hacka hasselnötterna... Men de är ju runda.. Tror du inte de rullar iväg?
Jag blev smått överrumplad över hennes fråga, men försökte med husmodelig ömhet och respekt förklara hur jag brukar göra.
Jag vill inte göra mig lustig över hennes osäkerhet i köket - tvärtom. För efter min, tror jag, lugnande förklaring, plirade det till i hennes ögon och hon sa med pillrig inlevelse i rösten "Jag är så sugen på att göra något"
-
En helt vanlig svenssondam, mamma och mormor som vid 55+ aldrig har hackat en hasselnöt. Förmodligen har hennes egen mor hackat desto fler. Och, helt efter mina egna spekulationer, vilar det av den anledningen ett bakuppror över stora delar av denna generation. Och även över nästa. (Jag skriver stora delar eftersom jag, såklart, vet många, många kvinnor i denna ålder som gärna kokar sylt och hackar hasselnötter). Man ville minsann inte bli stående framför spisen. Utan utbildning eller egen karriär. Och föda barn. Som sin egen mor. Så därför rör vi inte en smet i köket.
-
Därför gör det mig så lycklig. Dels att jag tillhör en generation som gör uppror mot färdiglagat. Som bakar, kokar och lägger in.
Men också lycklig över att man vid 55+ vågar låta baksuget sippra ut. Låta kreativiteten som finns på insidan få uttryck. Och att våga fråga en 30 år yngre tösabit om råd. Undrar vad som kommer sippra ur mig och min generation om 30 år...

Nyponbullar

Förr, när det var hårdare tider i landet, tog man vad man hade över och hivade ner det i bröddegen. Överblivna potatisar, morötter, ja nu kommer jag inte på mer. Detta är i varje fall precis vad jag gjorde idag. Vätskan i bröddegen behöver ju absolut inte vara bara vatten eller mjölk. Nyponsoppa, tomatjuice eller must funkar alldeles utmärkt och blir dessutom riktigt gott!

16-20 st

75 gram smör
5 dl nyponsoppa (har du bara 2 dl fyller du upp med vatten till 5dlsträcket)
1 pkt jäst
2 tsk salt
½ dl keso (men bara om du har hemma, funkar fint utan)
3 dl havregryn
9-10 dl kärnvetemjöl med fullkorn

ev ägg o frön till garnering

Smält smöret och häll i nyponsoppan, värm tills vätskan är fingervarm.
Smula ner jästen i en bunke och tillsätt salt. Rör om tills jästen löst sig. Tillsätt nyponen och rör om. Blanda ner keso, havregryn och det mesta av mjölet. Blanda ordentligt till en smidig deg.
Låt jäsa under bakduk till dubbel storlek, det tar ungefär 40 minuter.
Tippa upp degen på ditt bakbord och knåda lite lätt. Dela degen i antingen 16 eller 20 bitar, beroende på hur stora bullar du vill ha. Jag bakade 16 st. Rulla till bullar och lägg på bakplåsapapprad plåt. Låt jäsa igen, ca 30 minuter. Sätt ugnen på 225 grader.
Om du vill kan du pensla med ägg och strö på lite sesam, valmöfrön eller havregryn.
Grädda dina nyponbullar i ca 10 minuter. Låt dem svalna under bakduken.

Morgonandakt?

Jag vet inte hur det är hos er, men i vår familj är vi jättedåliga på det här med familjeandakter. Visst, Gud som haver vid nattningen, Hallman, Tärnvind, Tigern o hela den baletten, men inget djupblodigt liksom.

Vi har varit bättre absolut, men problemet är att vår pojk tycker Barnens bibel är så förfärligt tråkig. Och jag vet, det har med min inställning till Barnens bibel att göra. Och ja, jag tycker inte ett dugg om de bibelvarianter vi har hemma. Jag blir så arg och upprörd på de stackars författarna som suttit och plitat ner det som ska ge våra barn deras andliga livs. Ofta ger de en så konstig bild av Gud, utesluter viktiga händelser och aspekter, eller så är det alltför ingående vad det gäller demoner och andeutdrivningar - något jag tycker är olämplig läsning för 3,4,5 åringar.

Men! Jag/vi vill ju såklart att våra barn ska lära känna Bibeln och dess berättelser. Ge bild och historia åt den som vi ber till och pratar om, sjunger och dansar om varje dag.

Det är ingen lätt bit detta, men jag har hittat en lösning som funkar fint just nu.

Jag plockade fram Ylva Eggehorns gamla goding och började läsa den vid frukost (eftersom somliga vaknar 5 har vi gott om tid för frukost). För mig själv. Och vet ni, jag tycker den är riktigt bra! Och de små frukostätarna blev såklart nyfikna och jag började läsa högt medan de åt (med macka i handen sitter de garanterat kvar...).

Så pratar vi lite om det vi har läst. En fin start på dagen, på vägen.

Men snälla, kan vi inte prata om det här - HUR GÖR NI MED ANDAKTEN MED FAMILJEN??

Och med kladdkaka menar jag...

...dessa nötchokladrutor som är så goda att man inte tror det är möjligt.
Kombinationen hasselnöt och choklad är min all time favourite, och dessa kakor bakar jag bara när det ska njutas riktigt ordentligt, för jag lovar - det går inte att bara äta en...
-

En liten plåt nötchokladrutor
100 gram smör
1½ dl socker
1 ägg
½ tsk bakpulver
1tsk vaniljsocker
3 msk kakao
1 1/4 dl vetemjöl
100 gram hasselnötter
-
Hacka hasselnötterna. Rör smör och socker smidigt. Tillsätt ägget och rör om. Blanda ihop de torra ingredienserna och blanda ner i smeten. Tryck ner smeten i en liten bakform ca 20x35 cm, strö över de hackade nöttera och tryck till så de fäster ordentligt.
Grädda mitt i ugnen, 200 grader, ca 15 minuter. Det är bara supersmarrigt om de fortfarande är lite kladdiga när de kommer ut. Skär i rutor medans kakan fortfarande är varm.
Går utmärkt att frysa och allra godast är faktisk dessa läckerheter medan de fortfarande är lätt frusna.. Som sagt, omöjligt att bara äta en..

21:57

När vinterjackan fastnar och rivs sönder i armhålet,
då tycker jag med ens att livet blir för tjålit.

Och när nålen bryts av och maskinen bara skaka,
då skriker jag: GE MIG KLADDKAKA!!

Då bryr jag mig inte ett smack om hemtrevligt putter,
då tar jag armarna i kors och blir bara butter.

Apelsinkeso - uppiggande mellis för trötta nordbor!

Ett år spenderade jag min januarimånad boende på internat. I min klass gick idel hälsotjejer som disciplinerat mumsade mandel, russin och frukt. Och så denna höjdarmellis - apelsin i keso.

Jag tycker det är smått gudomligt att apelsinerna är som mest saftiga och goda nu när vi nordbor är som blekast och i mest behov av uppiggande c-vitamin. Vet du att en apelsin täcker hela dagsbehovet av just cvitamin?! Eventuellt överskott kissar vi ut. Men om du ska stå dig ett tag krävs tillskott av protein - därav denna fantastiska kombo, keso och apelsin. Uppiggande mellis för trötta nordbor!

-

Ps. Som du ser här och var äter jag rågisar till varje mellis. För kombinerat med frukt och bär är rågisar det bästa mellanmålet som finns. Ds.

Puttrande maskiner..

Det är nånting visst med puttrande hushållsmaskiner. Symaskinen, elvispen, kaffebryggaren, hårfönen, skruvdragaren eller matberedaren.

Man hör att det är något på gång.

Tidigt, tidigt i lördagsmorse (då vår blivande mjölkbonde 1½ år, som vanligt väckte mig kl 05) fick jag ett intensivt sug efter att sy. Och då ett projekt som inte tog så lång tid utan gick att slutföra innan det var dags för frukost. Men jag ville ändå labba med tyger lite och då kom jag på hur mycket vi behöver en ny duk till brödkorgen.

Min symaskin är som en grälsjuk hund. Eller ett litet barn. Har man varit ifrån den för länge ska den trilskas och straffa en för frånvaron. Hunden går in och pinkar på finrumsmattan, ungen lägger sig på golvet och gallskriker, syskonen börjar bråka och symaskinen hostar, trasslar in sig och går och går långt efter det jag slutat trampa.

Det är någon konstig syskonbråkig relation jag har till den där maskinen. Men efter en god stund, när vi bekantat oss med varandra lite, förlät hon mig och lät mig sy klart den där duken innan frukost.

-

En av de finaste ljudkombinationerna jag vet, är denna symfoni.

Januariböcker

Biblioteket är en dold skatt mitt i stan, öppen för var och en. Vi pludrar detta skepp av treasure så fort vi får tillfälle! Januari månads böcker är två kreativa och inspirerande juveler. Som vi har bakat. Och som vi har röjt. Sorterat, slängt, skänkt, sålt och städat. Med julen åkte en del hel bråte - och icke bråte -ut och det var otroligt befriande! Pengarna samlas i kuvert. Roligt att rensa i ett förråd fyllt av fynd, man hittar så mycket. Som att gå på loppis hos sig själv. Fina växttalvlan stod bakom iläggsskivor och hyllplan.

Chokladsega pollymuffins med polkagristopping

Fina bloggaren Tea på Söta saker har startat utmaningen Månadens sötsak. Varje månad bestämmer hon ett gemensamt baktema, och sedan är det upp till alla härliga bagerskor där ute att knåpa ihop något gott på det givna temat, ta en bild och lägga upp på bloggen. I slutet av månaden sammanställer Tea själv allas bidrag på sin egen blogg. Rolig idé tycker jag.

Månadens tema är polkagris och här är mitt bidrag:

-

Chokladsega pollymuffins med polkagristopping

10 stora eller 15 små muffins.

f

100 gram smör eller margarin

2 ägg

2½ dl socker

1½ tsk vaniljsocker

1 krm salt

4 msk kakao

2 dl vetemjöl

½ tsk bakpulver

20 pollygodisar

2½ dl vispgrädde

½ dl polkagrisar

-

Ställ muffinsformar i en muffinsplåt.

Smält matfettet och låt det svalna.

Vispa ägg och socker pösigt. Tillsätt de torra ingrediensrna och sist matfettet.

Dela pollysarna på mitten och lägg 2-4 fyra delar i varje form. Fyll sedan formarna med smeten, men inte till mer än 3/4.
Grädda mitt i ugnen ca 10-12 minuter (beror på storlek) Muffinsen ska vara kladdiga när de kommer ut. Ställ att svalna, gärna i kylskåpet om det behövs.

Lägg under tiden dina polkagrisar i en platspåse och krossa sönder dem med en hammare. Vispa grädden. Fyll varje muffins med en klick grädde och strö över polkagriskrosset. Elegant och härligt seggott!

Hönökakor med prickigkorv

Jag vet inte hur ni helgade trettondagen, men vi bakade en hel massa hönökakor och hade picknick i snön.

Vill man ha platta, hönoaktiga hönökakor ska man inte använda vetemjöl special (som jag) för det har till uppgift att fluffa till brödet (något jag tänkte skulle va käckt, och det är ju iosf en smaksak..)

-

HÖNÖKAKOR

10 st

-

100 gram smör

1 l mjölk

1 pkt jäst

½ dl sirap

1½ msk salt

2 msk brödkryddor

7,5 dl kärnvetemjöl med fullkorn

7,5-10 dl vetemjöl (hur mycket mjöl det går åt känner man bäst själv!)

-

Smält smöret i en kastrull. Häll i brödkryddor och mjölken, värm till fingervärme.

Smula jästen i en bunke och häll över mjölkblandningen. Tillsätt sirap och salt och rör om.

Arbeta in fullkornsmjölet och det mesta av mjölet. Degen ska bli smidig och allra helst lämna degbunken när du knådar.

Låt degen jäsa med en bakduk över skålen ca 40 minuter.

Sätt ungen på 275 grader.

Ta upp degen på mjölat bakbord och knåda den smidig. Dela degen i 10 lika stora delar och forma till bullar som du kavlar ut till stora runda kakor som du lägger på bakplåtspapper. Det fick plats två på varje plåt igår. Har du en liten kavelexpert hemma, så anställ denna! (det behöver ju inte vara så perfekt..) Lägg en bakduk på plåten och låt jäsa 15 minuter ungefär.

Nagga kakorna med en gaffel. Grädda dem mitt i ugen tills de fått fin färg, ca 5-8 minuter.

HA DUBBLA GRYTLAPPAR NÄR DU TAR UT PLÅTEN - Plåtarna blir otroligt varma vid så hög temperatur.

Låt dina hönökakor kallna på galler med bakduken på.

Trösterikt!

Snön faller ner i väldiga massor och jag är ruggig i hela kroppen.

En av de bästa skivorna jag vet just nu är Iver Kleive o Aage Kvalbeins Julemeditasjoner. Har du spotify, som jag tycker vore en mänsklig rättighet, kan du också lyssna på den här. Trösterikt o vackert.

Ibland behövs det inte så mycket för tårarna ska rinna.

-

VAR GLAD

Efter två rejäla brödbak står jag vid disken denna onsdagsförmiddag och röjjer undan. Jag känner mig inte så ruggig längre och sjunger (utan att för den skull tänka särskilt på texten..) för full hals: Gå sion din konung att möta, Jerusalem gläds åt din Gud... Var glad, var glad, var glad i din Herre och Gud..

En irriterad femåring muttrar argt från kökssoffan

-Ahgrr, du sjunger glad glad, men det är ju ett elände man kan inte vara glad varje dag, man måste få vara arg i bland. Och ledsen.... Och snål, det får man också vara.

Jag skrattar så jag kiknar. Det är visst fler som känner sig januariruggiga idag..

Ljuva skik

Idag tänker jag att jag ska vara glad och tacksam.
Glad och tacksam över att min ännu icke talförde son skriker.
Gapar, hojtar, sliter och drar. JAG MÅR INTE BRA, JAG ÄR HUNGRIG, JAG ÄR OROLIG, JAG BEHÖVER EN KRAM, SE MIG, HÖR MIG, RÖR MIG, skriker han.
För jag tänker, att det kanske kommer en dag då han, efter år att tjatter och skojjiga upptåg, åter kommer bli tyst. Då han, med liknande behov som idag, endast kommer rycka på axlarna åt frågan "Hur var det i skolan?"
Och när jag frågar "Hur är det med dig?" kommer han svara "Bra!" trots att jag hörde redan när han kom innan för dörren att något var fel.

Idag skriker han åtmindstone. Och nu kan jag trösta. Tillfredställa behovet genom att klappa på huvudet och blåsa på fingret. Ge honom en banan och läsa en bok.
Hoppas jag får klappa på huvudet, ialla fall någon gång under tonåren. De vill ju det. Innerst inne.

Penne ai Fagioli

Egentligen är jag väl sådär på att laga mat, men då jag hittade detta hyfsat fräscha pastarecept
tänkte jag fjäska lite för mina pastaälskade släktingar genom att bjuda på denna italienska bönpasta, reviderad av mig själv. Kanske kan vara något. Varsågod!
-
400-500 gram pasta, snäckor, penne eller fusilli

2 msk salt

2 schalottenlökar

1morot

1 vitlöksklyfta

2 msk smör

2 msk olivolja

1 paket bacon

½ burk cannellini bönor (eller någon du gillar bättre)

riven parmesan (eller vad du har i kylskåpet)

massor av färsk oregano (antar att torkad också går bra..)

olivolja

-

Koka pastan

Skala o hacka all lök och moroten.

Lägg smör o olja i en stekpanna på medelvärme och lägg i grönsakerna o stek tills de har mjuknat. Häll av o stek sitt bacon.

Häll av den färdiga pastan i ett dukslag.

Häll grönsaker o bönor i stekpannan, rör om och låt bli varmt. Svep ner pastan. Blanda om.

Lägg upp alltsamman på fint fat, ringla över olivolja, riv parmesan och strö på tillsammans med riklig näve oregano.

Jordgubbar + banan + yoghurt = sant!

Mmmm, sommar. Det skola hvara gott och smaskens att lefva!

-

Psst. Det går ju VISST att få ungarna i balans och att äta nyttigt efter det att advent o jul satt sin sockerberoende svajjning på deras små blodsockerkurvor. Tricket: Lura dem! Rulla rågkringlor i roliga former, rensa frysen på bär och plocka fram sugrören ur kalaslådan. Det är nu till en början man måste anstänga sig lite, innan allt är i balans igen. Hurra för bär i frysen säger jag!

-

Ps. Funkar även på vuxna. Ds.

I vårt kök

När solen lyser på mig vill jag lämna sån här skugga.

JANUARI

Jag gillar januari.

Allt börjar om. Det är fräscht.

Efter att ha varit inaktiv i kropp och händer genom julhelgernas diverse sittningar, börjar det nu krypa ikroppen. En ansamling kreativt pirr belägnas i själen och man måste bara göra någonting. Skapa någonting. Skönahemtummen går varm. Själen suger inspiration.

Och oerhört trött på julkött och sockersött fullständigt skriker kroppen efter nyttomat och allt detta i samklang med en ekande plånbok som inte tillåter några oplanerade utflykter -reaefterlättar till trots - gör det min januari till en fräsch, slank (i dubbel bemärkelse) och kreativ tid på året.

Januari för mig är:

Mamma

GImat

Storm

Efterslängar av julen såsom julnötter om kvällarna, dammiga lussekatter att värma en vinterkall eftermiddag eller pepparkakorna som aldrig vill ta slut.

Säsongstart av Bygglov

Inredningspyssel

att föra kassabok

Tulpaner

Semla..?

Popcorn över öppen eld

Nu burgar det nya..

Ok, vi kickar igång det nya året med ett riktigt höjdarbröd - hamburgerbrödet!

Sedan detta recept kom in i våra liv äter vi hamburgare så snart vi får tillfälle! Riktigt saftiga biffar ska det vara. Och ruccola, tomat, rödlök och creme fraisch. Åh, vilken höjdare!!

-

50 gram jäst

5 dl vatten, fingervarmt såklart

1 dl olja

1 msk salt

2 dl grovt rågmjöl

11-12 dl kärnvetemjöl med fullkorn

ägg till pensling

Sesamfrön

-

Smula jästen i en bunke. Häll i salt och rör om till jästen löst sig. Tillsätt vatten och olja och rör om. Blanda ner rågmjölet och det mesta av vetemjölet - de där får du känna dig fram till. När dem känns fast och färdig är den klar. Sen ska degen jäsa ca 40 minuter.

Häll ut degen på ett mjölat bakbord och knåda lite. Dela degan i 16 delar och rulla till bullar. Platta till dem rättså mycket. Sen lägger du bakduk över och låter med jäsa en stund till, ca 30 minuter.

Pensla med ägg och strö på sesamfrön.

Grädda 225 grader ca 10 minuter. Låt svalna under bakduk innan du skär dem på mitten och äter dem med valfritt tillbehör. Supergoda som de är med ost på också!