Jag blir som förälskad av tanken på en burk med karameller i skafferiet, på soffbordet eller på skänken. Varför har man inte det längre? För att karaktären blivit sämre hos 2000talets livsnjutare, kanske. Farmor hade och har hårda kameller på soffbordet, som aldrig tar slut i munnen - så det går inte att dölja om man norpar en.
Därför blev jag HEMSKT glad över denna fina gå-bort-present som min vackra svägerska hade med sig igår. Full av ljuvliga pollys. De ska jag plocka fram till fredagsmyset: Får det lov att va en karamell?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar