Gott nytt år!

Vi hoppas på ett år av både frid och fröjd.

Ikväll kommer 17 personer hit på galej - hipp hipp Hurra!!

Det var en gång...

... en liten liten bagare,

i ett litet litet förkläde,

med en liten liten deg

och en liten liten kavel

och han bakade pyttepyttesmå bullar.

Tänk vad en 1½åring kan åstakomma...

Idag klär vi granen..

Jamen, varför inte.

Vanligtvis har jag velat slänga ut granen för länge sedan, vid den här laget. Men i år vill den där mysiga julkänslan inte slängas ut. Kanske beror det på att enormt mycket plugg hägrar jag jag vill dra ut på jullovet.. I vilket fall klädde vi idag den hittills ganska nakna granen med reakulor från ikea.

Julotta

God Julkola

Denna lakritskolapralin tycker jag är väldigt tjusig och känns liksom lite skojig i munnen.

Choklad o turkispeppar är kombon. Johanna Westman är receptmakare. I burken underst: knäck!

-

Lakritskola, doppad i choklad

3 dl vispgrädde

3 dl socker

1 dl sirap

1 msk kakao

3/4 dl turkisk peppar (gärna mer)

2 tsk smör

200 gr mörk choklad (blockchoklad funkar fint!)

-

Krossa karamellerna i en mortel eller lägg i plastpåse och hamra sönder.

Koka under omrörning upp grädde, socker, sirap, kakao och den krossade turkisk peppar.

Låt sedan sjuda utan omrörning ca 15 minuter, eller tills den klarar kulprovet (häll lite kolasmet i ett glas med kallt vatten. Kan man rulla en kula av den är kolan färdig.)

Rör om då och då.

Häll upp kolasmeten på bakplåtspapper. Har du en form med måtten 20x20 kan du lägga pappret i den och hälla i.

Klipp sedan kolan i bitar. Smält chokladen i micron och doppa sedan kolorna i den. Lägg på bakplåtspapper och strö över något fint. Havssalt. Eller en silverkula. Du vill nog snygga till kanterna med en liten kniv sedan. Jag har gjort det nu.

Förvara i frysen.

Budskap om glädje o hopp!

Återförenade. Julen handlar om hur Gud och människor blev återförenade. Kontakten hade sedan länge varit bruten. Människan hade valt att gå sin egen väg och inte bry sig så värst mycket om Gud. Gud däremot hade ju försökt att gång på gång få kontakt med sitt folk, med oss människor. Genom att tala till olika gubbar o tanter som sedan skulle förmedla till oss andra vad Gud hade sagt. Detta med blandat resultat. Men nu var det nog. Det gick 400 år. Inget hände. Ingen profetia. Ingen eldskrift på väggen. Hur skulle Gud göra för att få kontakt med oss människor, så att vi skulle kunna umgås utan hinder, like old times? Hur skulle allt bli bra igen? Han kom på det geniala. Han skulle bli en av oss. Gud själv skulle bli människa. Födas som en vanlig liten babypåg på jorden. Och så fick det bli. Gud valde ut en speciell kvinna som skulle bli hans mamma. Så hände det. Födelseundret. Gud blev människa. Och därför firar vi varje år jul. Med det inte sagt att han föddes just i midvintermörkret, men det kändes liksom lägligt att lägga en högtid då, och så länge vi firar spelar det väl ingen roll när på året det sker.

Men på vilket sätt ger detta då glädje och hopp till oss, såhär dagarna före jul?

Jomen eftersom Gud blev en människa och dessutom lyckades leva hela sitt liv utan att göra ett enda fel, någon synd, och sedan både dog och uppstod, återknöts kontakten mellan Gud och människor.

När Jesus dog, utan att någon gång ha syndat, dog han en gång för alla. Där det förut, på grund av människors synder, var en glipa mellan Gud o människor, blev det nu en bro. Nu behöver man inte be genom överstepräster och profeter, eller trilla ner i diket när man dör. Nu kan man gå på den bro och umgås med Gud närsomhelst, varje dag. Och sen, det bästa av allt. Komma till himlen en dag. Om man vill. Det är julens budskap om glädje och hopp.

Och om man vill, ja då ber man till Gud och talar om det så var det klart. Guds dörr står alltid öppen, det är bara att kika in. Säga Gud, jag vill ha kontakt med dig, jag vill att vi ska ha det bra, att du ska vara med mig och jag med dig. Glädje och hopp.

Ragnhild Birgittas klenätter

Klenätten är väl mormorsjulkakan framför andra. Härligt juliga och charmigt gammeldagsa.

Så här gör du dem:
1 ägg
1½ dl fet mjölk
3/4 dl smält smör
1½ dl socker
3 tsk bakpulver
"Så mycket vetemjöl som det behövs" 6-7 dl ungefär

1 liter olja till fritering

Blanda samman alla ingredienserna till en smidig deg som du låter stå kallt en stund.
Kavla sedan ut till en stor rektangel, ca 2-3 mm tjock. Gör skåror med en kniv eller degskårare, 2-3 cm breda, 10 cm långa, med en liten, 2 cm, skåra i mitten. Vik ena änden genom skåran så att kakan snurrar till sig lite.
Värm oljan i en kastrull. Stoppa ner en liten brödbit efter en stund. När det tar ca 1 min för biten att bli gyllengrun, då vet du att oljan har rätt temperatur och du kan dra ner värmen till medel. Frittera ca tre klenätter åt gången. Här krävs total närvaro! Har du småttingar hemma, är ett gott råd att låta bli denna kaka, alternativt baka medans barna sover. Olja blir MYCKET hett och otroligt brandfarligt. HA LOCKET NÄRA TILL HANDS!
Låt dina klenätter droppa av på generöst med hushållspapper och vänd dem sedan, medan de fortfarande är varma, i socker. Njut och känn dig riktigt husmoderlig!

Julmüsli

Efter julens alla gottor brukar jag tänka att man skulle samla ihop alla julrester och göra müsli av alltsamman. Överblivna fikon, kanel, julnötterna..
Men eftersom vi sällan ha så många goda rester kvar gör jag min julmüsli nu medans skafferiet är fullt.

I stor burk müsli

1 liter blandade gryn o flingor (havregryn, rågflingor, dinkelflingor osv) eller vanlig basmüsli från affären
2 dl blandade julnötter (valnötter, pecannöt, hasselnötter o allt vad de heter)
1 dl linfrön
1 dl solrosfrön
1 dl kokos
2 nävar fikon, klippta i lagom storlek
2 msk rapsolja
2 msk honung
½ dl vatten
pepparkakskrydda

Sätt ugen på 200 grader
Häll upp grynblanning, nötter o kokos i en långpanna och dofta över pepparkakskrydda, rättså rejält. Blanda honung, olja och vatten och blanda så honungen löser sig. Häll på müsliblandningen och rör om ordentligt.
Stoppa in i ugnen och rosta en stund. Rör om då och då.
Klipp dina fikon (eller om du inga har, ta fram russin/tranbär eller annnan torka frukt) och blanda ner dem tillsammans med linfrö och solroskärnor.
Lägg i burk med tätslutande lock!

Ja, snö är vackert..

Så jag låter denna sprakande bild ligga överst under helgen, då jag baaaaaara ska gotta mig!

Trevlig fjärde advent...

... önskar jag er med denna gamla goding, pepparkaksrulltårta med lingongrädde.
-
Kakan:
3 ägg
1½ dl socker
2 dl vetemjöl
1½ msk pepparkakskrydda
½ tsk bikarbonat
2 msk filmjölk eller naturell yoghurt

2,5 dl vispgrädde (kesella gourmet går också bra!)
1 dl lingonsylt
-
Sätt ugnen på 250 grader
Vispa ägg och socker pösigt. Blanda ihop de torra ingredienserna och blanda ner med i äggsmeten. Sen blandar nu ner filmjölken/yoghurten.
Klä en braspanna med bakplåtspapper och häll ner smeten. Grädda mitt i ugnen, ca 5 minuter.

Joxet: Lägg ett bakplåtspapper på ett bord och strö lite socker ovanpå. Själp upp kakan på bakplåtspappret med pappret uppåt. Pensla lite vatten på pappret så lossar det bättre och du kan dra bort det. Lägg en bakduk ovanpå och låt kakan svalna.

Vispa grädden och blanda ner lingonsylten. Bred detta på kakan och rulla ihop den från långsidan. Klä in hela härligheten i plastfilm och aluminiumfolie och lägg den i en plastpåse. In i frysen nån timme och plocka ut den strax före servering. Skär i skivor och bjud till ett gott kaffe. Eller julmust!

Tänk vad en 1½ åring kan åstakomma...

Hallå i stugorna! Just nu känns det som att jag levererar ut i tomma intet. Alla ni som blev så arga när jag la ner min blogg, var är ni?
Skriv en rad och säg Hej, så fortsätter vi ett tag till. Nästa vecka ska vi baka godis :)

Årets julkort...

...pysslade jag ihop redan i oktober. Jag tyckte själv de blev så fina så fina. Dumt därför att de, såhär 1 ½ månad efter tillverkning inte vill hålla ihop utan bara bråkar och trillar isär.
Så, alla ni som istället får glittriga gallerixkort från oss i brevlådan om några dagar - dessa vitruella julkort är till er!

En synnerligen

God Jul

tillönskar vi Eder.

Gå i frid o fröjdas 2010

Söta sakers surdegsbröd med valnötter

Medan snön föll över takåsarna och jag hade en heldags studier hemma, passade jag på att baka dessa långjäsarbröd med surdeg och valnötter från fina bloggen Söta saker. De blev riktigt, riktigt goda och receptet hittar ni här. Jag uteslöt fetaosten o körde bara nötter.

Vem är det som går och går....

Jo, SVANTE förståss.

Äppelpäppel

Jag tröttnar aldrig.

Går i gång bara jag ser bilden.

Äppel, russin, lättfil och kanel - Ellinor personifierad.

Till alla kållovers!

I en gårkväll i goda vänners lag kom jag på att jag inte gett er världens bästa recept. Vardagssalladen nr 1 här hemma. Råkost. Mammas recept!

o

½ vitkålshuvud

4 stora morötter

1 bit purjolök

1½ dl olja

½-3/4 dl äppelcidervinäger

½ dl socker

svartpeppar

salladskrydda

Strimla kål, morot och purjo. Blanda lagen och slå på salladen. Rör runt och låt stå en stund innan servering. Servera till varje dags mat - superbt. Håller i veckor i kylen (i burk med tätslutande lock) och är skitbilligt!

Ekonomisk inavel

Som jag skrev tidigare funderar jag över meningen med julen.

En god anledning till att inte fira jul är köphetsen. Vi handlar, handlar, handlar till människor som inget vill ha. Som ingenting behöver och ingenting önskar sig. Hutlösa summor pengar. Varje år.

I Sverige och större delen av västvärlden begår vi varje jul ekonomisk inavel. Vi sätter oss i en ring och kastar förmögenheter mellan oss. Runtomkring står krigsdrabbade afghaner, föräldralösa tonåringar med fyra mindre syskon att försörja, hungriga sjuka barn och utnyttjade flickor. Alla försöker de febrilt fånga något av våra paket. Men det är svårt. För vi kastar så bra - mellan oss själva.

Vissa paket öppnar vi, gläds vi åt och använder. Andra tar vi tag om med höger hand medan vi sluter ena ögat, reglerar siktet och kastar in i förrådet, cdhyllan eller garderoben, där de bli liggande.

o

Varför köper du fler strumpor till honom som redan har så många? Ser du, han kan inte ens stänga lådan.

o

Varför äter ni så mycket mat när ni redan är så välmående och mätta?

o

Vi lever i ett av världens rikaste länder. Vi är ett av världens rikaste folk. Och vi handskas vårdslöst med våra resurser, våra egna pengar.

Vi vanvårdar vår ekonomiska makt. Vårt ekonomiska övertag.

Jag menar inte att vi ska sluta ge varandra julklappar. Men jag vill uppmana till eftertanke före varje julklappsköp. Hur många av paketen är genomtänkta, önskade och behövda och hur många köper vi bara för att? Jag vill uppmana till att våga avstå från att köpa den där onödiga tjaffspresenten. Den onödiga chokladasken. Att hindra överkonsumtion.

Någon har gjort julen destruktiv och jag vill ta tillbaka heligheten! Julfriden. Meningen med julen.

Gissa citatet:

Ett är mitt. Gissa vilket.

Om du tycker tillvaron känns kass
är allt du behöver ett gympapass!

Julmusiken

Idag är jag en högst omotiverad student. Så istället för att göra det jag ska, sysslar jag med playlistmaking med min favoritmusik under julen.
Sångerna som ger mig rysningar, är de som har hängt med sedan barnsben och de är mycket lyssnade och mycket arbetade. Hur många arr finns det på Guds frid i gode vise män?
Mycket percussion ska det va, dammig, vördnadsfull julmusik är min melodi. Men även härlig amerikans juljazz som för tankarna till romantiskt newyorkrulle. Jingeltingel kan jag vara utan. Om man bortser från Carolas tingeltangelplatta från -91. Men det är undantaget som vi inte berättar för någon!
Har du spotify hör du min jullista här.

Så fort Ljusen i advent, Ett litet barn av Davids hus och Fröjdats vart sinne, hamnar på spotify, uppdaterar jag min lista!

Ps. Nu ser jag att det inte alls är mycket baspukor och grejer i mina låtar, taskigt utbud skyller jag på! Ds.

I väntans tider...

... njuter vi pepparkakor ur vacker burk.

ägg

Har ni sett så söta små dvärghönsägg vi har fått.

Man blir glad, bara av att titta på dem.

I övrigt vill jag bara säga att detta får mig att rysligt mysa, this time of year.

Det är advent, det är advent och i vart hus nu ljusen tänds

-

Det är så fantastiskt tycker jag. Runtomkring oss hänger männikor upp stjärnor och ljusstakar i fönstren och påminner om den stjärna som lyste så starkt på Betlehems himmel, en natt för mycket länge sedan. Traditionen lever vidare och låt oss aldrig glömma, detta mirakel. Att Gud blev människa.

I hundratals år innan hade man förutspått, hört profetior om att denna Messias, Guds son, skulle födas. Man var beredd, ändå kom det så plötsligt, oväntat och oförberett. Precis så känner jag inför första advent. Man vet ju att man snart är där, ändå kommer den alltid så plötsligt. Advent, redan?

Vi firar advent för att påminna oss om den väntan på Messias som människor bar i sina hjärtan. Väntan. Förväntan. Snart kommer han. Bered en väg. Bered en väg för Herren.

Visst väntar vi. Visst bereder, förbereder vi. Men för vad?

Jag har tänkt en del på detta med varför. Varför jul? För jag har hittat så många anledningar till att inte fira jul att man lätt kan börja fundera, varför firar jag jul? Egentligen?

Russinbarn

Lycka är att ha två hjälpredor i köket när man bakar lussekatter. Detta var första gången båda barnen var stora nog att baka och när det var dags för provsmakning hände något mycket märkvärdigt. Utan att ha sett någon annan i hela världen äta lussekatt innan honom (vad han är medveten om) tog lillebror bullen, stoppade ner fingrarna i den och gröpte ur russinen. Precis som man gör. MEN. Han lämnade bullen...

Redan Advent. Igen.

Med åren ändras perspektivet. Ett år är ingenting.

Mer än en kort episod av något mycket större.

Jag sträcker ut vänster hand och kan utan knep greppa tag i förra årets nyårsafton.

Bredvid mig nalkas detta årets sista dag och jag sträcker mig mot det med den andra handen.

Så står jag här, med utstäckta armar och har de båda årssluten i mina båda händer.

Och kämpar jag lite kan jag utan överdriven ansträgning pressa samman de båda sluten och varsamt packa samman de och året till en boll.

Jag tänker att det är en snöboll och låter den bli en byggsten i min lykta.

Gud är mitt ljus.

ooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooEllinor, 2009

Tidigare läsare känner till min stora kärlek till skorpor. Jag går helt banans över dem.

Har ett smarrigt recept på morotsskopor med kanel, havregryn, filmjölk och annat gott. Men hur gör jag blir de jämt stenhårda och måste absolut doppas i teet. Inga att slänga fram när grannen står för dörren, precis.

Därför har jag mixrat om lite och knåpat ihop, inte fullt så nyttiga - men betydligt mer spröda - skorpor att knapra på när lusten faller på.

Kaneldoftande morotskorpor
ca 35 st.
1 dl sötmandel
2 rågade tsk kanel
75 gram smör
1 dl socker
2 ägg
½ finriven morot (ca 50 gram)
2 krm salt
1½ tsk bakpulver
4 dl kärnvetemjöl med fullkorn


Hacka mandeln. Riv moroten fint.
Rör smör och socker pösigt och tillsätt ett ägg i taget under omrörning.
Blanda kanel, salt, mjöl och bakpulver och rör ner i morotsdegget.
Forma degen till två jämna runda längder och grädda dessa i ugnen, 25 minuter.
Låt svalna. Höj ugnstempen till 200 grader.
Skär längderna i ca 1 cm tjocka skivor och lägg dem på en plåt med snittytan uppåt.
Låt dem få färg o torka lite i ugnen ca 5 minuter. Vänd dem och stoppa i igen, 5 minuter.
Kanhända är de torra och knapriga nu, i annat fall - sänk värmen till 125 grader och ställ in skorporna igen tills de är torra rakt igenom, kan ta upp till 45 minuter.
Förvara i tätslutande burk.

Välkomstbrevet!

Jag längtar efter en plats på nätet som andas stugvärme.
Där själen mår gott av att vara. Med bilder som gör att det pirrar i magen och texter som lyfter, stryrker, hjälper eller får ögonen att gråta av skratt.
För jag vandrar runt på nätet. Man gör ju det. Men jag hittar den inte. Inget knarr i dörrar på det sätt jag vill, ingen stugvärme som jag önskar. Eller också har jag blivit hemmablind.
Så därför gör jag det. Jag öppnar åter dörren för My Cup of Tea. I reviderad form.
Ingen livsskildring. Ingen dagbok. Inga dagliga inlägg. Utan en långsam blogg. För mig. Med stugvärme och spörsmål från köksbordet. Bered dig på ett inlägg då och då. På juldagen en bild på Britas mandelmusslor liggandes på röd servett på träbänken i det lilla kapellet. Den 22 en bild på godis och fullständig lycka. En tanke från kollegieblocket då och då.
Vi får se.
Välkommen tillbaka i alla fall - This is My Cup of Tea, enjoy!

EDIT: Jag vet att layouten ser lite knepig ut nu, råkade klicka på en galen knapp.
Ska be cybernisse fixa någon dag.

Avskedsbrevet

Lingon

Idag kokte jag sylt på skogens rubiner, köpta på torget. Vet ni att torget är dyrare på lördagar? Det är sant. På onsdagar kostar lingonen 20 kr/l och på lördagar 25kr/l.

-

Vill du också göra lingonsylt?

Varva 3 liter lingon med 1,2 liter socker och 4,5 dl vatten.

Hetta upp långsamt. Ryst kastullen då och då så värmen fördelas jämt. Koka 15-20 minuter.

Ta bort det vackra rosa skummet med en liten sked och häll upp sylten på rena, varma glasburkar. Håller evigheter i kylskåpet.

Koka mos

Vi äpplar. Kokar kräm och mos. Det är sinnligt tycker vi. Och sinnlighet är en viktig del av livet. När allting rullar på fortare än man hänger med och när huvudet är fullt av åtaganden och livsviktigheter, tror jag det är sunt att för några timmar tillåta sig själv att ägna sig åt något som känns gott i själen. Titta på en film. Gå en promenad. Plocka lingon. Eller sy ett pennfack.

Det finaste någonsin låg i ett rosa paket på min dörrmatta häromdagen. Full med ärvda pluggsaker, från en nybakad syster som inte behöver dem mera.

Själsfrid - Slöseri med tid, tänker du kanske. Men jag stavar det - investering!

Tant Anna

Vi har en 85-årig granntant i huset mittemot, hon vakar över oss. Inte för att hon på någotvis är knepig eller vidare förveten, utan just för att hon bor mittemot med alla fönster mynnande mot gården - och vårat hus. Jag tänker ofta att jag skulle hälsa på henne, jag tror vi skulle kunna bli goda vänner. Men med den vild 4½åring finns goda skäl att låta bli.

Så härromdagen när denna livsglade pojk var på farmor&farfar-semester passade jag på. Fyllde en skål med blåbär och gick över. Hon blev glad. Överaskad, javisst, men gumman fann sig snabbt och visade stolt runt. Hon ursäktade sig över röran i köket, hon höll nämligen på att laga matlådor, och den röran hönni, mina ögon blev till grytlock. Diskbänken full av gudomligt porslin. Men det hör inte hit. Dessvärre blev Svante otålig och jättetrött så jag fick säga adjö och gå hem. Men i dörren vände jag mig om och sa "Om jag bakar en kaka kan jag komma upp igen om ett par timmar. Om du vill?"

Åh, vad det gjorde mig gott att få sitta i hennes tysta, välstädade kök och låta smulorna falla ner på det blåmönstade rörstandporslinet. Prata och höra hennes syn på livet.

- Förr kokte jag alltid sylt på blåbären, men det gör man väl inte idag.

- Jodå.

Vi fann varandra snabbt. Pratade vävstolar och krönsakrus från Höganäs.

Så idag när vi gick över gården för att hämta tvätten hör jag någon ropa "Tycker du om svartvinbärssaft?"

- När jag berättade för min dotter att jag fått blåbär tyckte hon absolut att jag skulle åka och plocka hennes vinbär och ge dig. Men det kunde jag ju inte komma med. Jag fick ju koka saft på dem såklart. Varsågod!

En 4½ årings handstil...

... utnyttjar jag så mycket jag bara kan!

Skogen är fantastisk!

Läpparna små utav bär äro blå...
Hur går det för er? Har ni plockat nått?

Receptpyssel

Jag knåpade ihop en liten receptbok till lillebror när han tog studenten här i juni. Det var jättekul, skickade ut ett mail till släkten och bad dem skicka tillbaka sina absoluta favoritrecept. Så bakade jag (eller passade på när släkten själva bakat) och åkte sen varvet runt och tog bilder på alltihop. Nu syns det inte just på dessa uppslag, men på flera av bilderna var receptmakaren med på bild, vilket såklart är ett jätteroligt minne för bror min.

Sommargröten

Melon i min mage!
Det är gott det. Svalkade och härligt till den varma julimorgongröten.

sill om man vill

midsommar -09