Det är advent, det är advent och i vart hus nu ljusen tänds-
Det är så fantastiskt tycker jag. Runtomkring oss hänger männikor upp stjärnor och ljusstakar i fönstren och påminner om den stjärna som lyste så starkt på Betlehems himmel, en natt för mycket länge sedan. Traditionen lever vidare och låt oss aldrig glömma, detta mirakel. Att Gud blev människa.
I hundratals år innan hade man förutspått, hört profetior om att denna Messias, Guds son, skulle födas. Man var beredd, ändå kom det så plötsligt, oväntat och oförberett. Precis så känner jag inför första advent. Man vet ju att man snart är där, ändå kommer den alltid så plötsligt. Advent, redan?
Vi firar advent för att påminna oss om den väntan på Messias som människor bar i sina hjärtan. Väntan. Förväntan. Snart kommer han. Bered en väg. Bered en väg för Herren.
Visst väntar vi. Visst bereder, förbereder vi. Men för vad?
Jag har tänkt en del på detta med varför. Varför jul? För jag har hittat så många anledningar till att inte fira jul att man lätt kan börja fundera, varför firar jag jul? Egentligen?
Inlägg
aW.jpg)
3 kommentarer:
Det vet du när du sitter i det lilla kapellet på juldagsmorgon!
Hej!
Kul att du är tillbaka! Tycker om din blogg! Ska lägga den på min länklista.
Tror att många människor glömt bort varför vi firar jul och varför vi hänger stjärnor. Också jag glömmer, trots att jag egentligen har det förankrat i mig.
Åh, tack Maria - vilken ära!
Det kommer en fortsättning på mina tankar kring julens budskap och mening. Var icke oroliga ni som undrar hur det är fatt med denna syndiga stackare ;)
Håller på att fila.
Allt gott
Ellinor
Skicka en kommentar