I förskoleklassen har man utflykt med fika varje onsdag. Liten smörgås och något att dricka, så stod det i hembrevet. Och för att kompensera för den hembakade
frallan har jag
bunkrat upp med ett gäng
sugrörsdrickor av märket festis. Känns fräscht, han gillar ändå inte chokladmjölk o alternativet hade ju varit saft i nån gammal pantflaska,
urk.Första onsdagen går.
Andra onsdagen.
Så blir det kvällen före tredje
utflykten och en stolt skolpojk rusar in i köket, ivrig att fixa
picnic.-
Maaaamma, har vi kvar mer av den där saften du kokade?
-
Jaaaa. Hurså?
- Har vi någon
Coca-Colaflaska?
-
Näää, men vad ska
du med saft o
flaska till?
-
Jamen Olle har alltid med sig röd saft i en
Coca-colaflaska och det vill jag också ha.
.Visst.
Sure. Fine. Gå till skolan med en
flottig flaska då. Men någonstans i mitt sjunde sinne liksom hör jag en liknande diskussion hemma hos Olle..
- Mamma, vi ska ha utflykt i morgon, kan inte du köpa en
sån där fyrkantig dricka med sugrör då? Snäääääälla!!
.Phu, hur man än anstänger sig är de ändå inte nöjda, utan ska ha precis just det där de inte har.
Tur att vi föräldrar inte är likadana!
Eller?