Bröllopsnatt!

Ikväll är det sex år sedan pappa satt i köket och band myrten i min krona och jag inte ville gå och lägga mig (det vill jag iofs inte någon kväll..) Dagen därpå skulle jag nämligen gifta mig med min stora tonårskärlek. Jo, det var faktiskt så. Kanhända tyckte de flesta vi var tokiga - vad vet man om kärlek, vad vet man om livet, när man inte ens fyllt 19 och 21? Varför rusa in i något?
Vi rusade inte, vi hade väntat länge, längre än de flesta innan de flyttar ihop. Och för oss var det så hundra procent på allvar, så riktigt, så verkligt och det enda vi kunde tänka oss för våra liv - att så fort det gavs tillfälle börja leva det tillsammans. Vi började livet tillsammans, och det är en skatt jag inte vill vara utan.
I morgon ska vi fira stort, och kungligt!