
Om man som jag är sjukligt lillgammal och kokar mer saft än dagens 63 åringar, då blir varje år äldre en liten statushöjare. Ett steg närmre allmän stadfästan av ett vuxenskap. Ja, så är det väl för alla unga vuxna som vill bli tagna på allvar och klassade som samhällemedborgare, jämlika generationen över.
Men samtidigt. 25 år. Jag är ju fortfarande bara 19. Jamen, det jag gick igång på för sex år sedsan, är fortfarande det jag ångar igång på. Jag köper fortfarande samma filmjölk och blir lika svag i hjärtat av en nött gammal byrå nu som då. Den kille som gav mig en bred silverring med diamant i mitten på min 15årsdag, är samma kille som i morse kraxade in med bakelse och paket på sängen.
Livet är det samma och nu har jag nog åldern inne att kalla mig, just det, vuxen. Hipp hipp hurra, det är min 25 årsdag i dag!!