Ett av barnkanalens mer kunskapade program heter ”Evas superkoll” och lär både barn och föräldrar allt möjligt värt att veta om vårt land och om hur det fungerar. Ett avsnitt berörde mig extra mycket. Det handlade om Bris och om barns rättigheter.
- Om man inte vill ringa Bris, säger Eva, kan man vända sig till en skolsyster, tränare eller annan vuxen som man känner att man kan prata med.
Och jag tänker, att precis den där annan vuxen, vill jag vara. Tänk vilken uppgift vi har i att bara vara en trygg och vättig vuxen. En cool person med sunda värderingar som värnar om barnen och inte är rädd för att engagera sig.
Jag har alltid haft många trygga vuxna omkring mig och jag är så glad att mina ungar också har det. Men så vet jag också att långt ifrån alla barn är berättigade den lyxen.
När jag lämnar på dagis på mornarna har jag bestämt mig för att hälsa på varje unge vid namn. Det är väl inte så märkvärdigt, men jag minns från min egen skoltid att varje gång jag hörde någon hälsa på mig vid namn, bekräftade de att jag fanns och jag kände mig sedd o trygg En vuxen såg mig, hälsade på mig och visste vad jag hette. Det kunde göra min dag.
I en värld där det händer otroligt mycket skit varje dag och där vi alla kämpar med att pussla ihop vår vardag av arbete, sköta om hushållet, skjutsa till fotbollen, hälsa på farmor, renovera huset, vara närvarande förälder och träna inför tjejmilen, behöver vi hjälpas åt att finnas där för alla barn vi producerat fram och som behöver en trygg värld att vistas och leva i. Hälsa på, krama, passa, baka med, uppfostra och finnas där för. De behöver en vättig vuxen och vi behöver ett lugnare samhälle!
Inlägg
aW.jpg)
3 kommentarer:
Så sant, bra skrivet. Jag vill också vara en av dem, de vettiga vuxna.
/Charlotte
Ååååå, Jag vet. Kan inget annat än att hålla med. Så många gånger som jag har tänkt de, när jag hämtar/lämnar på dagis är jag också väldigt noga med att hälsa på alla barn med namn för jag kommer också ihåg hur mycket de betydde och hur stolt man blev. Det är samtidigt väldigt tydligt att se vilka barn som suger åt sig av uppmärksamheten och som kanske inte får så många "hej xxxx" hemma. Jag önskar jag vore mer som att barn. Bekymmerslös och bara vara, mitt i livet! Men jag finns i alla fall för alla er barn där ute som behöver prata, eller som bara behöver få höra sitt namn av en annan vuxen 8-D
Hej.
Intressant och tilltalande blogg du har.
Det du skriver om försöker jag verkligen leva efter. Hälsar också på alla förskolans barn med namn. Då vet de att det verkligen är dem jag pratar med, inte bara ett allmänt hej.
Verenda hej, leende, hjälpsam gest eller klapp på axeln, berikar mitt liv och jag hoppas att det ger något till den som gesten riktas mot.
Ha en fin dag!
Skicka en kommentar