Potatissoppa

Det är något meditativt med soppa, det har jag alltid tyckt.

Kanske är det värmen, hettan - det går inte att rusa sig igenom en sopplunch, ätandet kräver tid och försiktighet.

Eller är det känslan av att ha lyckats åskakomma en riktigt god måltid av vad tandfén la i koppen, på min tid var det en femma. Idag fick jag nog pengar över.

Jag tog med en bok till bordet men den behöves inte. Det är så gott att sitta här och äta sin soppa i solens lugn och ro.