Kvällen före...

I morgonbitti är det tid för min första omtenta. Duktiga Ellinor ska skriva omtenta. Åh, så skönt!
-
Samtidigt som jag retar mig på att jag inte får VG på allt, tänker jag på den där kvällen när jag precis börjat skolan igen. Vi var några kompisar som satt vid köksbordet och snackade skola, och jag minns att några liksom sken upp lite när jag fick medge att jag inte alls är någon som passar på högskola, som inte kan med att sitta och plugga, att jag måste nöta nöta nöta för att något ska fastna.
Det fanns visst fler i samma situation.
Men det visar vi helst inte.
Skryter gärna med en tentafest, ett vg eller rekommendation eller så, men om kuggningar och omtentaångest pratar vi inte.
Ändå är det så skönt när någon vågar göra det. Vågar visa sin svaga sida. Det är så skönt när någon bjussar på otillräcklighet. Med det sagt, wish me luck!