Ett vacker hem

Det är alltid lika kul att komma hem till andra. Speciellt för första gången. Se hur de har det. Jättefint, städat, varmt, välkomnande och hemtrevligt.
Och som ett brev på posten är det alltid lika tråkigt att komma hem. Inse hur VI har det. Komma hem till alla halvfärdiga projekt, oupphängda kökslampa, icke i vägskickade klädpåsar som sorterades ut ur garderoben för tre veckor sedan och fortfarande står kvar i hallen, bak vagnen. Stökiga barnrum, smuliga kök utan gardiner, fulmöblerade vardagsrum Och icke att förglömma alla vissna/övervattnade/uttorkade krukväxter.

Jag hinner knappt hem innan jag börjar fixa o polera, sätter mannen framför datorn att leta reda på en ny soffa och ger storebror ett fem-punktsprogram över hur han ska hålla i ordning på sitt rum.

Så när köket glänser, det börjar skymma, barna sover (en i alla fall - den andra illskriker, men skit i det nu) och jag går och tänder fönsterlamporna, småler jag för mig själv och inser - Jag älskar vårt hem! Det är ju här allt utspelar sig, vårt liv. Det är här vi lever, bakar, äter, lär oss pricka rätt i toalettstolen, umgås, uppfostrar, skäller, gnäller, pussas och kramas. Utvecklas och växer som familj. VÅRT hem är det vackraste som finns. För oss. Visst, en ny soffa hade inte suttit fel, inte heller en vit skänk till vardagsrummet, men när allt kommer omkring har vi just det som vill till för att skapa ett lyckligt hem. Och det är vackert - till och med för omgivningen!