Vardagens dumheter

Sitter och funderar på varför man inte rättar till småfel precis när man har gjort dem. Nu tex sitter jag och pluggar till fredagens tenta, och så fort det där lilla irriterande röda strecket markerar ett fel går jag snabb tillbaka, suddar ut och skriver om.

Men varför funkar det inte så i verkliga livet, med alla små - men sjukt onödiga - felnickningar och missförstånd man gör och säger jämt.

T.ex. Man möter någon på stan, man vinkar, hejar och går förbi, och när man precis gjort detta ser man i ögonvrån att den andre stannat till. Men man fortsätter ändå att gå, man är ju liksom redan förbli, the moment is gone. Så pinsamt, dumt o nonchalant .

Eller, och detta händer ofta, att jag automatiskt svarar helt irrationellt. Någon säger Tack och jag svarar Hejdå. Någon säger Varsågod och jag svarar Hej. Varför blir det så?

Eller när man säger något som man tror att den andre hänger med på – så GÖR den inte det – utan tittar på en som om man vore från en fjärran planet. Hu.

Och detta då – när smset hamnar fel och en gammal gymnasiekompis som också råkade heta Elin och nu bor i Tjottaheijti skickar tillbaka och skriver att hon tyväääär inte kan komma till helgen. Nä, tack o lov för det! Hu!

Tänk på en hel dag. En hel vecka, så många irriterande röda streck det blir. Den mänskliga faktorn. Och va smidigt det hade varit med en snabbredigering. Klick, klick, klick klart.

Psst. Hoppas det är fler som gör småfel om dagarna, så kanske vi blir kvitt en gång?!