4 December och en kelsen reflektion

Idag är det ett av årets vackraste datum, vi firar vi 9 år tillsammans och jag har fått present. Dagar som denna tänker jag tillbaka på tider som varit. Jobbiga tider och ljuvliga tider. Men det som slår mig i dag är hur mycket mer kelnsa vi var förr. Och i samma tanke tänker jag: Folk var mycket mer kelsna förr. Är det inte så? På den tiden då man skulle vänta med sex tills man var man och fru. Man klängde ju på varandra hela tiden, stod i gatukorsningar och hånglade i halvtimmavis. Fick tillsägelse av ungdomsledaren i kyrkan att vi skulle försöka hålla oss isär, i alla fall under samlingarna.

Bort med fötterna nu om du inte vill att jag ska trampa på dem. Men par i dag är faktiskt inte lika klängiga. Nu när man inte väntar med att ha sex särskillt länge... Spänningen är borta, eller i allafall mycket kort. Väntan, pirret, kelet, hånglandets tid, är förbi. Nu kör man på en gång! Kul en kvart, absolut! Men sen är spänningen borta. Krasst, javisst, men är det inte så?

Det är synd att par av idag har så bråttom. De missar så mycket. Man tror man vinner något, att få ha sex med den man älskar, men jag lovar, man förlorar så mycket mer...

Tro nu inte att jag är nån himla präkto som minsann höll på mig, eller iaf ALDRIG skulle erkänna något annat. Nono, jag gifte mig i klänning med plats för magen. Men vi väntade. Lääääänge. Därför vet jag vad jag skriver om! Jag är så tacksam och glad för de keliga, kämpiga, hånglande, skitsvåra åren!

Oavsett om man är 14 eller 29 år när man blir tillsammans, tror jag att alla förhållanden behöver gå igenom sina olika stadier. Även det barnsliga, tramsiga, hålla-handen-o-pussasaktiga. KärleksSverige hade mått bra av att låta kärlek ta tid. Det är inte för inte att det är fyra veckor advent innan julafton. Vi behöver väntan, pirret, pysslet och förväntan. Var rädd om adventstiden i ert förhållande, tids nog kommer det en julafton!