
Att sitta i köket en måndagseftermiddag och äta våfflor med sylt, det gör något med en.
Jag kan inte beskriva skeendet, känslan, men det händer i själen, i sinnet, såklart!
-
Jag vet inte om det är grädden, denna kalasattiralj framför andra, som gör det. Kanske porslinet o gemenskapen. Eller också bara de faktum att livet bjuder på en stunds ledighet. Men våfflor i köket en måndagseftermiddag i februari, då känns det att man vårdar livet. Och när livet vårdas ger det något tillbaka. Det gör något med en.
2 kommentarer:
Du skriver verkligen vackert om livet!
Fint skrivet! Och vilket vackert porslin! :)
Skicka en kommentar