Om detta är allt, har vi mycket att upptäcka.

Tänk om det är detta som är. Klockan är 22:2o och jag sitter i köket med en tallrik äppelpaj, Tomas Sjödins Reservkraft och tre tända stearinljus.
I boken jag läser diskuterar Sjödin en av Växjöprofilen Pär Lagerkvists texter Det eviga leendet. Jag citerar i något förkortade drag.

Några döda samlas i mörkret och börjar samtala med varandra "för att få evigheten att gå". Deras många och långa samtal slutar med att de bestämmer sig för att gå till Gud för att avkräva honom svar på frågan vad som är meningen med livet. Vad skulle alltihop vara bra för?
De går i århundraden, årtusenden, men tillsist ser de ändå ett svagt ljus i mörkret, en liten lykta med dammigt glas. I lyktans ljus står en gammal man och sågar ved. "De såg att det var Gud". Han var krokig och kort till växten. Hans händer var grova, hans ansikte är fårat, fullt av mödor och ett saktmodigt allvar. Och de ställer så sina frågor och får de mest oväntade svar.
"Livet" säger Gud "det hade jag inte tänkt mig som något märkvärdigt. Jag hade bara menat att ni inte skulle behöva nöja er med intet"

Jag måste gnaga lite på orden. Vrida på dem och läsa dem från olika håll.
Men så tänker jag. Tänk om det är så. Att det vackra, fantastiska i och meningen med livet ligger mycket närmare jorden än vi tror. Tänk om anledningen till att vi har så svårt att finna det, är att vi sträcker huvudet för högt och inte ser. Tänk om vi måste huka oss lite för att upptäcka - Ah, det är DETTA som är meningen med livet. Att äta äppelpaj bland en massa disk i köket, halv elva en torsdagskväll. Jag tror det och OM det är så, då har vi mycket att upptäcka.