fredag, februari 27

Jag förbättrar och byter titel ~ IF YOU CAN DEAM IT, YOU CAN BE IT! ~

Ikväll medverkar Sibel i svts Så ska det låta. Men innan hon kom dit, innan melodifestivalen, innan idolomgångarna, innan hon blev Sibel med hela svenska folket (nåja..), gick hon musiklinjen på C4-gymnasiet i Kristianstad - två årskurser under mig. Hon gick bara i ettan men jag lovar, alla visste vem hon var. Hon - och jag skojar inte nu - slängde upp ytterdörrarna, rättade på ryggen, stack näsan i vädret och catwalkade fram genom korridoren, sjungandes Mariah Cary. Bara fläktarna saknades. Vi stod utmed korridoren, iakttog och äcklades. ”AAAARRRGGH VEM TROR HON ATT HON ÄÄÄÄRR???”
Hon fanns ÖVERALLT! HÖRDES ÖÖÖVERALLT! Man kunde sitta på dass nere i källaren och höra wailningar tre våningar upp. Som en störig granne som själv tycker hon sjunger så hiiiiimla bra, att hon faktiskt gör omgivningen en tjänst genom att bjuda på sjöngsång dygnets alla 24 timmar , så folk blir på bra humör.
Vi blev inte på bra humör. Visst, tjejen hade schysst pipa , nästan lite för bra och djupt där inne någonstanns anade vi nog alla att denna tjejen kommer gå långt. Men hon var så medventen om det - och DET störde oss, svenskar som vi är...
Hon blev – såklart – årets lucia och fick därmed sjunga solo. ” Jul, juhuhuhuhuhuuuuul, stråååååååålande jUUUUUUUuuhuhuhuhuhUuUuUuUuUL… Hon missade inte EN chans att briljera...

Hon trodde inte hon var nått. Hon visste. Hon hade en stark förnimmelse om att här, på denna pyttepyttescen på Kristianstads konserthus, kommer jag inte vara kvar länge till. Hon bara visste det. Och hade inga problem att berättade det för alla som ville lyssna.

Hon hade rätt: Nu, fyra år senare, får hon musikproducenter att gråta, sjunger sig till en tredjeplats i Idol, vinner över Carola i melodifestivalens andra chans och kommer till FINAL, ger ut debutalbum och berör med sin enorma röst på scener, långt mycket större än den i Kristianstads konserthus. Jag sitter i soffan och myser, skryter, känner mig faktiskt lite stolt, men framförallt imponerad. Hon visste vad hon ville och tog sig dit! Hon visade att ingenting är omöjligt om man har stake och tror på sig själv. Kort och gott -
IF YOU CAN DREAM IT, YOU CAN BE IT!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jag vet vilket toalett i källaren du menar! DIN toa! Jag kunde gå dit ner, ställa mig utanför och frågande säga "Ellinor", och där va du!! haha.
Tack för det fina kuvertet, med fint och gott innehåll. Att JAG skulle få så fina kolor :-)

Lotten sa...

Ha, ha... jag tror att det gick en sådan på varje skola ;-) På min skola blev hon alltid Lucia för att hon sjöng såå bra.... jag tyckte att det lät som en skrikande katt :D

Ha en bra helg!
Kram Lotten

Anonym sa...

Lisa.... schyyyyy!