Vemod

Även fast man vet att livet en gång når sitt slut, kommer döden nästan som en chock.
Hur kan någon som nyss var här, plötsligt vara borta?
Även då döden är naturlig, personen är gamal, tiden är kommen, allt går bra och alla säger "Va skönt att... si" och "Va skönt att... så" känner man ändå vemod, saknad och kanske till och med chock.
Vemod är också en av livets passager. Kanske vill man blunda, inte ta in, skaka av sig. Men jag tror vemodet måste få ta plats. Uppleva, utsätta sig för, minnas, glädjas, sakna.
Vemod. Stryka handen över väggar och pelagoner, lukta och komma ihåg. Tänka på allt. Bli tacksam över saknad människas liv. Stanna upp, känna vördnad. Låta vemod och sorg få det utrymme det behöver.
Samlas, prata, minnas, skratta.
Till slut känna glädje och bära med sig, ett minne. Ett ljust och glatt minne över älskad och saknad som nu har det bra.