Meningen med mellanmål

Innan 2007 hade jag svårt att se något annat till fika än just fikabröd. Filmjölk till fika? Skulle inte tro det. Så vi bytte ut ordet mot mellanmål och visp hade samma mål fått en helt annan betydelse.
Fram på bordet for nu knäckebröd med keso eller ost, fil o müsli, skånepepparkakor, fruktsallad, frukt o keso eller rågkringlor.
Visst smögs det ibland fram en chokladboll till fruktsalladen, men det förblev undantagafall.
-
Att mellanmål är viktigt för barnen vet vi ju, de kan inte lagra energi på samma sätt som vi, men mellis borde vara lika naturligt för oss vuxna. De flesta av oss behöver ju något vid 15-dippen, och grabbar kanske något på stående fot - en snickers i ica-kön, en fralla i cafeterian eller en kärleksmums från frysen, vad vet jag. Och det räknas ju också. Varför inte sitta ner, låta kropp och själ va med och bjuda den på något den faktiskt mår bra av.
Ska jag vara borta en hel dag går jag aldrig över tröskeln utan både lunchlåda och något till mellanmål i väskan. Det kan va två päron, keso o frukt, äppelbulgur, ägg&phillamacka eller en smoothie, beroende på om jag har tillgång till kylskål eller inte. På så sätt vet jag att jag får i mig något långsamt och bra och slipper falla för det frestande utbudet i cafeterian eller affären, och är snäll mot både magen, men framför allt mot plånboken.
-
Till sist: meningen med mellanmål är att vara ett depåstopp innan blodsockret gått i botten och du står dig tills ju kommer hem och har lagat mat.